Som vanligt satt man och dryftade tidens angelägenheter på The Duck Head's Inn alldeles intill järnvägsstationen i Winmill. För var skall man lösa världens problem om inte över sin dagliga pint? Och priset på öl hade ju dessutom långsamt börja gå ner igen. Ingen ville tänka på den chockartade höjningen som kom i samband med kriget.
I Tap Room satt kolgruvornas arbetare tillsammans med andra från arbetarklassen. De hade inte så mycket annat att göra nu när de var i strejk i väntan på ett nationellt löneavtal. Gruvindustrin var en av Winmills hörnstenar och man spydde samma galla över gruvindustrin och premiärminister Baldwin som man gjort i snart en veckas tid nu. Men framförallt så spydde man galla över Earl Warren Piece som ägde gruvorna i Winmill. Medan skummet sjönk i stopen dök även gamla historier upp. Som den om James Rickley som hade sprängts ihjäl 1918 för att Earl Warren Piece personligen hade beodrat att sprängningen skulle ske genast. Detta trots att platsens förman hade påpekat att man borde undersöka området mer. Med Earl Warren Piece hade haft bråttom att få igenom sitt avtal med regeringen och det kostade unge James Rickley livet. En riktigt smutsig bastard var han den där Earl Warren Piece. Dessutom sas det att någon av hans förfäder en gång lurat till sig marken där gruvorna nu låg av släkten Archer. Hur det nu var med den saken.
I den lite finare delen av puben, The Lounge Bar hyllade man familjen Archers betydelse för Winmill och hoppades att den unge sonen nu skulle fortsätta i samma anda som hans far Oscar som nyligen gått bort. För skulle det inte varit för släkten Archer, som enda sedan det förenade Konungariket bildades haft en betydande position i trakten, så skulle aldrig många av de små företag som fanns här aldrig etablerat sig genom åren. Oscar Archer hade liksom sin far Richard varit betydande handelsmän med intressen i både Europa, Afrika och Amerika. Och en sådan kontakt betydde mycket även för mindre näringsidkare. Och visst hade ju Oscar donerat en stor summa pengar när flickskolan skulle renoveras. Vad nu flickor sen behöver sin utbildning till. Nu pratades det till och med om att kvinnor kanske skulle få rösträtt före trettioårsåldern. Nä, nä man skakade på sina huvuden och bytte samtalsämne till hur det skulle gå för Winmill's Cricket Club nästa gång de spelade.
Inte långt därifrån i byns anglikanska kyrka St Matthew satt några kvinnor och ojade sig över församlingens pastor Chris Cross, sådär som det alltid finns någon i en församling som ojar sig över sin pastor. Det var som om han inte hade varit sig själv på sista tiden. Men en sak kunde de trösta sig med. Församlingen skulle snart få en stor donation eftersom den var upptagen i testamentet av salig Oscar Archer som så tragiskt hade gått bort. Men han hade inte behövt lida sades det. Bara lugnt somnat in. Tack Gud, för en sådan nåd till en sådan ädel man. Hoppas bara hans son hade samma goda hjärta. Men sonens fru hade man inte mycket till övers för. Hon vägrade ju blankt delta i all sorts verksamhet som de ordnade. Nä då var hans syster betydligt frommare även om hon kanske var lite märklig ibland.
Så pratades det i byn en dag 1925 när man 4 miles därifrån på Archers familjegods förberedde en sammankomst där Oscar Archers testamente skulle läsas upp.
Och medan man pratade steg en främling in på The Duck Head's Inn och frågade vägen till just nämnda familjegods. Han skulle dit och göra affärer.
Oscar Archers plötsliga död satte ett helt samhälle i gungning.
Oscar Archer (1869-1925) var en känd affärsman i det brittiska imperiet men i Winmill var han mer än så. Utan släkten Archers inflytande hade aldrig Winmill blivit grevskapet Sussex mest framstående by.
Därför kom hans plötsliga bortgång som en chock. Endast tre år tidigare hade hans hustru Marianne Archer förolyckats och chocken över Oscars död gällde inte bara deras två barn Kevin och Kelly Archer, nej det var som att hela Winmill förlamades.
När man småningom började inse faktum började även tankar mala. Vissa hjärnor arbetade febrilt på hur de skulle kunna gå vidare när den person de satt sin tillit till var borta. Den person som hade kommit med löften om pengar, trygghet och en väg ut ur alla svarta, skrämmande dagar.
Andra hjärnor kvicknade, som av en het darrande feber, till när de insåg att de nu kunde utnyttja situationen till sin egen fördel. Kunna bryta den makt som släkten Archer haft. För arvingarna som nu skulle ta över affärerna var antagligen mer lättmanipulerad än vad Oscar hade varit. Så det gällde att handla. Och handla smart.
Oscar hade, som en mycket respekterad och förmögen visionär, varit inblandad i allt som rörde Winmill. Tack vare hans far hade järnvägen en gång dragits till byn och själv hade han styrt inom den lokala politiken men också varit en välgörare för trakten där släkten Archer dominerat ända sedan det förenade Konungariket bildades på 1700-talet. Skolan, kyrkan, puben, den lokala välgörenhetsföreningen; överallt hade man låtit sej vara beroende av Archers goda vilja.
Det finns egentligen bara en annan person av betydelse i trakten; Earl Warren Piece, som äger kolgruvorna i Winmill. Gruvor som ligger på mark som tidigare tillhört Archers. Genom mygel och intriger hade släkten Piece lyckats överta det värdefulla området och alla i Winmill känner till den spänning som råder mellan de två familjerna.
Så frågan för många efter Oscars död är vem man nu skall satsa på. Kommer Oscars arvingar att vilja infria de löften som han gett och vad har Earl Warren Piece att erbjuda om man bestämmer sej för att buga och bocka för honom?
Oscar Archer kan inte hjälpa någon längre. Men hans sista vilja skall offentliggöras och då får man se vem som har sitt på det torra. Oscar var en affärsman, annars hade han aldrig lyckats bygga upp den enorma förmögenhet familjen nu besitter. Och även om pengar inte är allt så kan de mycket väl komma till nytta om man befinner sej i en knivig situation. Livet som vi äger bara för en kort stund glider sakta förbi medan vi drömmer om kärlek, lycka och allt det som människor behöver. Det är hamrande hjärtan som väntar på Oscars sista ord. Han var trots sin kalla affärspersonlighet även en mecenat och välgörare. Hans sista ord kan vara avgörande för ens framtid. En framtid där ens förflutna fortfarande jagar en.
För alla har något att dölja.