Det är en ljuvlig högsommarkväll på Österskums strand. I den lilla skyddade viken kluckar vågorna glatt mot den steniga stranden. Dagens sista solstrålar glittrar i vattnet innan Garts himlaklot sakta sjunker ner bakom trädens toppar. Fåglarna kvittrar rofyllt och sömnigt. Någonstans ifrån hörs en gök gala.
Det är en södergök...
En dödergök...
Ingen i den lilla miserabla grupp människor som slagit läger i viken kan se någonting ljuvligt i sommarkvällen. Det senaste året har varit en outhärdlig plåga, ett kaos, ett inferno. De har blivit jagade som djur och är mentalt och känslomässigt stympade efter allt de tvingats se och uthärda. Deras kläder hänger lortiga och trasiga på deras tärda kroppar och lägret ser lika eländigt ut som de. Slarvigt resta tält klamrar sig nödtorftigt fast på strandens karga mark. Det brinner ingen eld. Flyktingarna skulle aldrig våga tända en i rädsla för att bli upptäckta. De skulle egentligen inte heller våga slå upp ett läger eller befinna sig så många på samma plats, men det är endast tillfälligt. I natt ska de ge sig av. De tänker lämna fastlandet och bege sig ut bland Arkás klippor. Byggandet av flottarna är redan på gång, men det går långsamt. Alla är trötta och några är nära total utmattning.
Invid ett av tälten sitter ett systrapar och håller hårt om varandra.
Från strandkanten hörs en hund skälla.
Vid skogsbrynet kämpar en man och en kvinna med att dra ner en stock till stranden.
Från söder hörs en gök gala.
Narg är rensat från slödder och pack, tjuvar och avskum. Byar har bränts ner och skogar har genomsökts med luskam. Vargaklanen med Lupa i spetsen anser sig ha vunnit en totalseger. Vad Vargarna dock inte vet är att en liten grupp flyktingar från landets undre värld har lyckats hålla sig undan prisjägare och soldater. Allmedan mer och mer av landet har lagts under Lupas totala styre så har de förföljda tvingats närmare och närmare havet. De har färdats ensamma, i par eller i små grupper. Då de har träffat på varandra så har de slagit följe, dels för att det känns tryggt att veta att man inte är den ende som klarat sig och dels därför att det egentligen bara har funnits en riktning att gå för att undvika Lupas underhuggare. Slutligen har en liten grupp människor,spillran av vad som en gång var en blomstrande del av Narg, tagit sig ut på den yttersta udden på landtungan som skjuter ut i havet sydöst om Remlý. Det är en svårtillgänglig och farlig plats. Stora delar av landtungan kan bli tillfälligt översvämmade vid storm och hård blåst, någonting som inte är alltför ovanligt här vid gränsen till Havshetserskans rike.
Flyktinggruppen ämnar dock inte stanna på platsen. Redan samma dag som de kommit dit ger de sig av igen. Under sommardygnets mörkaste timmar ger de sig iväg ut mot de förrädiska farvattnen kring Arkás klippor. De har byggt några flottar av stormfällda träd från skogen och plankorna som hör till tälten. Bara en bit ut från stranden sjunker den första flotten och dess passagerare hjälps upp på de andra flottarna. Långsamt och vingligt tar de sig längre och längre ut i skärgården. Natten flyter på utan några fler missöden och då dagen åter gryr tar de iland på en ö för att vila en stund, men de känner sig inte säkra där utan fortsätter snart igen. Dagen blir lång och mödosam och mot dess slut börjar flyktingarna se sig om efter en lugna och skyddad strand som de kan ta i land vid. Innan de hinner välja ut en åt sig dras dock de två främsta flottarna och deras passagerare ner under ytan. En av skärgården många nyckfulla strömmar har fått tag i dem. De följande minuterna blir en kanp om liv och död innan den nu både miserabla och blöta flyktinggruppen kan dra sig upp på stranden på den närmaste ön tillsammans med det lilla som finns kvar av deras redan tidigare små tillhörigheter. De har lyckats rädda tillräckligt av flottarnas virke för att kunna slå upp tälten. Huttrande av vätan och vinden slår de upp ett läger och tänder eldar för att torka sig själva och sina kläder. Då de är någorlunda torra och eldarna har slocknat somnar de uttröttade en efter en och lugnet och sommarnatten sänker sig över lägret.
Om spelvärlden (28/10/06)