Låt oss, en gång för alla, klargöra en sak: Det finns inget "Dherailand". Ingen hemlig hamn från vilken alla Dheraiskepp härstammar. Det finns inga gemensamma ansiktsdrag, som skulle göra så att alla Dheraier liknar varandra. Girighet ligger inte i generna. Rykten må säga annorlunda, men detta är sanningen.
Ingen vet, inte ens Dheraierna själva, hur många de är. Det är omöjligt att veta hur många Dheraiskepp som seglar på världens hav. Många utomstående skulle nog bittert muttra att det finns fullt tillräckligt av de där skumrasken. Nya Dheraiskepp dyker upp med jämna mellanrum. Ifall ett nytt Dheraiskepp styrs av ett erfaret befäl har det mycket goda chanser att klara sig en lång tid. Men de allra flesta nya skepp uppkommer genom att några extra arroganta, halvlyckade Dheraier, som inte får tillräckligt med uppskattning på sitt skepp, bestämmer sig för att byta upp sig till ett eget. Det skeppet kommer antagligen inte att klara sig så värst länge. Kunskap och erfarenhet har en tendens att ackumuleras till vissa skepp. Därför finns det stora skillnader mellan ett bra Dheraiskepp och sämre. Det naturliga urvalet ser dock till att de allra flesta Dheraiskepp som seglar ute på haven är av det bättre slaget.
Det finns ett visst kontaktnät, vilket man bäst kan ta del i om man vet vilka undangömda krogar man skall söka upp. Främst hittar man dessa krogar i större hamnstäder, som inte alltför sällan besöks av Dheraiskepp. På krogarna kan man kanske få information om olika skepps framfart. Avdankade Dheraier brukar hålla koll på vad som händer ute på haven.
För en utomstående är det på gränsen till omöjligt att få värvning på ett Dheraiskepp. För det första måste du veta vem du skall fråga. Det är inte värt att försöka söka värvning på ett skepp som har ens ett bråkdels rykte. För att ha en chans måste du hitta ett skepp som det går dåligt för, ett riktigt sjabbigt råtthål. Även då är dina chanser relativt minimala. Du får hoppas på att skeppet har varit med om någonting som plötsligt decimerat besättningen radikalt. Du får hoppas på att Kapten anser att de behöver en däcksvabbare, råttfångare eller något annat lika smickrande. Därifrån är det bara att arbeta sig uppåt. De flesta klarar sig dock inte. De är inte tillräckligt starka. De ger upp, vilket antagligen är lika bra det.
Det finns faktiskt historier om utomstående som fått värvning och nu för tiden tillhör befälet på något framgångsrikt skepp. Men de är inte många.
Den överväldigande majoriteten av Dheraierna föds alltså in i Dherailivet. Hos Dheraierna finns inte begrepp som äktenskap och partner. Alla har fullt upp med att ta hand om sig själva. Varför ödsla tid på att värna om någon annan? Blotta tanken får många att må illa. Fadern till ett barn är sällan känd. Högst troligen är han en främling som modern utnyttjat för sitt eget nattliga välmåendes skull under ett hamnbesök, men det kan även vara någon ombord. Hursomhelst spelar det ingen roll, det är ändå modern som tvingas ansvara för barnet tills det kan ta vara på sig själv.
En gravid kvinna är en onödig besättningsmedlem. Om graviditeten tillåts gå så pass långt att den hindrar kvinnan i sitt arbete blir hon mest till besvär. Hon bidrar inte med någonting. Inte heller den nyfödda ungen kommer att kunna arbeta på ett antal år. För det mesta slutar det med abort. Kanske ser kvinnan själv till att hon får missfall, kanske vrider man nacken av det nyfödda spädbarnet. Om många i besättningen har börjat bli gamla är situationen dock lite annorlunda. Då blir en graviditet plötsligt ett nödvändigt ont. För att skeppet även i framtiden skall kunna regera på havet krävs det nya krafter. Ibland tillåts därför en årskull barn att växa upp. Ungarna börjar lära sig livets hårda regler i samma sekund de öppnar sina ögon för första gången. En moder vill egenligen återuppta sitt arbete så fort som möjligt efter födseln, men det lilla spädbarnet kräver uppmärksamhet. Ungen ses mest som en irriterande besvärlighet. Tills det att barnet klarar sig själv, är modern ansvarig över barnets handlingar. Om hennes unge ställer till med problem är det hon som får ta skiten. Moderna har därför ett enda mål med sin omsorg: att se till att ungen så fort som möjligt kan ta hand om sig själv. Modern har även många års arbete att jobba ikapp. Hon väljer själv när hon vänder barnet ryggen. Detta brukar inte ta många år.
En Dherai vet när det är dags att dra sig tillbaka från Dherailivet. När man på grund av hög ålder är mera till besvär än nytta, är det bäst att med stoltheten i behåll självmant stiga av i någon hamnstad. Man kan mycket väl uppväga saknaden av fysisk kapacitet, med kunskap och erfarenhet. Men högst troligen är man överflödig. För många blir det nya livet outhärdligt. Man börjar förakta sig själv. Man märker att kroppen inte längre lyder under ens vilja. Man föraktar sin otillräcklighet. Och man väljer kanske att lämna jordelivet.
Vissa väljer dock att tillbringar sina återstående, bittra dagar på någon skum krog i stadens slumkvarter. De drömmer sig bort, skryter om sina strapatser och utbyter historier med andra avdankade liksinnade. De dricker sig till sömns om nätterna, och har huvudvärk om dagarna. De är vid liv, men de lever inte.
Om spelvärlden (28/10/06)