Var är talkoandan?

[Vivi]

Lajvet Ochri Drömsångare lämnade mig med två känslor - dels var jag extatisk för jag hade just varit med om mitt bästa lajv, men å andra sidan var jag otorligt missnöjd och bitter på deltagarna på grund av brist på talkoanda.

Före lajvet var vi fyra stycken plus spellederans pappa som släpade stuff ut i skogen. Efter lajvet kunde en av de som hade hjälpt av helt förståeliga skäl inte vara med och hjälpa nästa dag för att få ut allt ur skogen, men vi hade ju hoppats att någon annan hade stannat eller kommit och hjälpt nästa dag. Jag var nästan inte ens förvånad när ingen dök upp för att hjälpa utan samma människor trälade i skogen, inklusive spelledarens pappa OCH mamma. Där jag släpade med febern brinnade och svetten rinnande kände jag mest bara en sak: skam. För första gången i mitt liv skämdes jag för föreninges medlemmar. Jag vet att många av deltagarna hade helt legitima skäl att inte hjälpa till - man är upptagen med familj, jobb, teater etc. Men hur det sedan kan komma sig att verkligen INGEN dyker upp för att hjälpa annat än de som redan hjälp i en omgång av 16 deltagare är mer än vad jag kan begripa.

Ovillighet att hjälpa till på lajv är inte ett nytt fenomen - folk är ofta endast villiga att göra endast det som bes av dem (om ens det) och inget mer.

Ett typiskt scenarie går som följer: Man dyker upp på lajv platsen och börjar först med att se efter sina egna behov, d.v.s man börjar klä på sig lajvkläder innan man ens frågat om något behöver göras. När lajvet är färdigt råder ofta samma inställning. SL måste ofta jaga på folk för att få folk att hjälpa till med att fixa allt det som måste fixas. Sedan försvinner folk så fort som de bara kan utan att ens tänka på att städandet av själva lajvplatsen oftast bara är förstadiet av post-lajvfixandet. Kärl ska diskas, saker ska transporteras och bäras till förvaringsplatser m.m. Ofta vid det här skedet är SL ett vrak och man skulle ge sin vänstra fot för lite hjälp. Men hjälpen måste man oftast be om trots att alla borde veta att den behövs.

Varför denna ovllighet att hjälpa? Folk borde väl vid det här laget fatta att organiserandet av lajv innebär många hårda timmar av praktiska förberedelser. Varför kan det inte ses som en självklarhet att hjälpa till före och efter ett lajv?

Skriv gärna och berätta hur ni känner gällande talkoandan i Eloria. Och om ni känner lika som jag, vad finns det måntro man kunde göra för att åtgärda saken?

[Elvea]

Jag ska bara snabbt ge mina fem cent.

För det första är det här nog (Som tur är?) inte något fenomen som är isolerat till Eloria, utan talkoandan i föreningsvärlden håller på att helt dö ut, och det kan vara fruktansvärt frustrerande för dem som verkligen är aktiva föreningsmedlemmar. Samma sak gäller också i andra lajvföreningar. Det ursäktar i och för sig inget och ingen.
För det andra är jag glad att nån ids ta upp det, för jag börjar seriöst vara SÅ trött på det här efterlajvstädningsrymmandet. Vuxna mänskor, come on, seriöst, man ska inte behöva jaga efter folk för något så självklart som det att alla hjälper till att städa upp efteråt. Alltför ofta har jag kommit hem sur från lajv som annars varit jättebra, bara för att jag än en gång fått bli den där städ-nazin som tvingas gå och säga till folk fjorton gånger på 5 minuter om att inte stå och hänga runt alla andra som faktiskt gör något.

[Ileea]

Jag kan inget annat än hålla med två ovanstående talare, och därför tänker jag inte utveckla deras tankegångar mera än att tillägga att fenomenet av ohjälpsamhet och passivitet gäller bara gäller lajv, utan också annat program som föreningen ordnar (till exempel julfester).

Hur som helst, jag funderat lite på hur vi skulle kunna åtgärda problemet att det alltid är desamma som hjälper till och/eller står och kommenderar andra vad som ska göras, för att något över huvud taget ska bli gjort:

Vad sägs om att varje spelare vid anmälningen till ett lajv (eller annat program), samtidigt anmäler sig till ett pass hjälptjänst? Med ett lajv som Ochri Drömsångare som exempel kunde det finnas 3 pass: hjälp före lajvet att ställa i ordning, hjälp under lajvet (då främst med maten och diskning) eller hjälp efter lajvet att städa undan. På det viset kan varje spelare planera när hen kan hjälpa, om någon till exempel vet att hen har bråttom iväg efter lajvet eller jobbar till sent före lajvets början. Ifall en spelare inte har någon skillnad med när hen hjälper till, kan hen anmäla dig till "fritt pass", och så kan SL placera in den spelares hjälpinsats där den behövs som mest, för att få allt ordnande att löpa så smidigt som möjligt. SL vet hur mycket hjälp som finns att få när, spelarna vet när de ska göra sin huvudinsats, förberedelser och efterstädning går smidigare och vi blir alla förhoppningsvis mindre trötta och irriterade!

Vad tror ni andra om något i den här stilen, och finns det andra idéer på hur vi ska göra i framtiden för att undvika trötta och frustrerade lajvare och spelledare?

[Shantina]

Det är alltid surt när folk smiter undan, men är det inte så att en av orsakerna till att folk smiter undan är för att de kan? Jag menar alltså att SL låter folk göra det och jag tror också att många SLs inte lägger lika mycket tid på att planera det praktiska. Som SL ska man ju vara ett gott föredöme och o. SL inte ger si. Tid åt att planera runt det praktiska, varför ska spelarna?
Innan månborgen var också Nettie och jag väldigt trötta över det här och var därför väldigt tydliga med när folk fick komma och gå. Och kunde man inte hålla de tiderna var man tvungen att meddela oss, med orsak. Resultatet blev att vi visste exakt när folk kom och gick och endast en följde inte reglerna och smet undan städningen. Och jag vågar påstå att detta bidrog till att alla hjälpte till, för de visste vad vi hade för krav på dem. Och vi var snabbt färdiga med städningen.

Sen tycker jag också att det är viktigt i förberedelsesyftet att ta hand om sina egna grejer först, för det finns få saker som är så irriterande som att behöva vänta på en person då alla andra är klara att lajva. Man måste ju inte dra ut på det, men gör ditt eget först som du vet hur länge det tar (och som ju bara du kan göra) och hjälp sedan SL (som borde ha på klart vad andra kan hjälpa dem med.

Till sist vill jag säga att jag älskar Sandras idé! Tror jag lånar den till nästa lajv om jag får För mig är talkoarbetet en del av hobbyn, så jag tycker det är fel att komma och lajva om man inte har tid att hjälpa till. Visst finns det de som verkligen inte har tid före och efter, som inte bara är lata, men de kan ju fortfarande hjälpa till under lajvet isf (som Sandra föreslog).
Och är inte talkoarbetet en stor orsak till varför våra lajv är så billiga? Kanske de som smiter hellre skulle betala det dubbla för att slippa hjälpa till? Visst skulle det också vara ett sätt att lösa det, vill man inte jobba kan man ju börja betala mer, så vi åtminstone kan hyra in folk som vill jobba.

[Miyo]

Jag är som alla andra som skrivit också trött på den här problematiken, men kanske på ett annat sätt än hittills nämnts. Jag är ledsen över ett långt inlägg, men har svårt att fatta mig kort utan att missa nåt.

Jag håller till 100 % med Tina om att bättre arbetsledning skulle lösa många problem. Oftast verkar det ju handla om att folk bara står omkring för att de inte vet vad de ska hitta på, och för många är det för mycket bara att fråga vad man kan göra. Alla vet inte hur man gör. Alla är inte stöpta enligt samma mall. Vissa är bättre på att leda, andra är bättre på att följa, andra är (tyvärr) bättre på att sitta tills man jåmar hårt nog. Detta är viktigt (obs: min åsikt!): Man blir aldrig av med dem som med flit latar sig och undviker arbete, annat än genom att lägga ner lika mycket energi på att tjata på dem som att göra arbetet själv. Jag själv har dock sett extremt få sådana personer på våra lajv, och är glad åt den saken. Jag anser INTE att vi har dålig talkoanda*, utan vad jag oftast ser är massor av folk som vill hjälpa till, men som saknar ledning och struktur, därför blir det näst bästa att stå omkring och vänta på att ”nån” (en mytisk person) säger vad man ska göra. Nu har åtminstone en del av dem som vanligtvis lägger sig i den rollen (för att förhindra att ALLA gör INGENTING) fått nog. Så tolkar åtminstone jag situationen.

Att redan i anmälningsstadiet börja dela in folk i arbetspass är en lösning som säkert kunde testas, men jag skulle själv föredra andra sätt. Jag skyggar själv från den här typen av rutinmässiga, strikta mönster, som jag känner skulle göra talkoarbetet mera till ett jobb än något som jag vill hjälpa till med – som skillnaden mellan tvång och ansvar. Jag skulle hellre se ett mer flexibelt system som bättre kan ta i hänsyn när och hur folk anländer (vilket få vet när de anmäler sig eller kanske ens en vecka före lajvet) och hur de känner sig efter lajvet. Mer om detta senare. Jag tror just som Tina på att SL ska föregå med gott exempel, men tror att ansvarsdelegering kan funka bäst här. Beroende på hur mycket som behöver göras och hur många händer som finns tillgängliga kunde man ha skilda ansvarspersoner för olika delar av städningen (t.ex. dekorationer, diskning, tält och vindskydd – före, under och efter lajvet) som sedan ser till att de har hjälp där de behöver det. Det här fungerade RIKTIGT bra vid "min" diskstation efter Lågornas dans. Jag var så stolt över alla käcka hjälpredor. Det verkade t.o.m. finnas FLER händer att tillgå än vad som faktiskt behövde, och då tycker jag inte det är någon synd att låta några vila, prata eller städa ihop sitt eget först, men INTE FÖRRÄN man sett till att det är fullt på alla "stationer". Viss rotation är nog önskvärd, för om det är mycket att städa upp, såsom efter ett helglångt lajv, blir folk trötta och behöver bytas av. Också detta är en orsak till att inte ALLA behöver ta i hårt ända från början.

Jag tycker också att man ska få komma till en lajvplats och åtminstone dricka lite vatten, täcka huvudet och lägga på solkräm och myggmedel (om man är mitt i en skog som på Ochri Drömsångare) utan att folk börjar undra varför man inte går och hjälper till genast. Sedan efter lajvet händer det sig ibland, att folk bara inte klarar av (fysiskt eller mentalt) att arbeta just efter ett lajv. Vi ska också kunna ta hand om varandra och inte göra det skamligt att inte orka. Om jag skulle ha försökt hjälpa till efter AEA, då jag fick panikanfall och migrän, skulle jag antagligen ha gjort hälften fel i ouppmärksamhet eller dimpat ner av utmattning, och då hade jag väl bara varit mer en börda än hjälp. Var det fel av mig att sitta och ta det lugnt då? Samma gällde väl Linn T. efter Lågornas Dans, som jag gick och kollade med då hon bara satt stilla på en bänk. Om en person inte verkar kunna se rakt eller svara på tal måste man nog ha lite överseende med den här förbannade idén om att alla ska dra samma lass. Man arbetar helt enkelt igen det på ett annat lajv. Jag erkänner att jag for iväg tidigt efter Månborgen, för att Pia L. som jag kommit dit med, var på väg hem tidigt (med lov). Jag mådde illa efter lajvet, visste inte vem som skulle ha rum med mig och var sedan t.o.m. rädd att be SL om lov att fara – helt riktigt tydligen, eftersom det från Nettie bara kom ett starkt "NEJ" då jag frågade försiktigt. Jag for ändå, och jag tänker inte be om ursäkt för det. Några gränser får det ändå finnas.

Och en sista sak vill jag säga. Jag ställer gärna upp och ansvarar över t.ex. diskning eller städning om andra tycker att det är jobbigt att gå omkring och säga åt folk vad de ska göra, men vänta er inte att jag vet FÖRE lajvet om jag kommer att klara av det efteråt. Folk har som sagt olika förutsättningar, och jag tycker hänsyn, acceptans och respekt för folks begränsningar bör gå före allt annat - också för de skador som inte syns så bra på ytan.

[Vivi]

Stort tack för fantastiskt inlägg, Minna! Håller grymt mycket med att man absolut ska ta hänsyn till folks behov - både synliga och mindre synliga. Här har SL en absolut ansvarspunkt att se till att folk meddelar i förväg för sådant som de bör ta hansyn till, samtidigt som SL även bör hålla ögon och öron öppna för saker som kan uppträda före, under eller efter lajvet (utbrändhet m.m).

Jag har inte sagt att talkoandan har gått ner, jag påstod att duktig talkoanda aldrig har existerat (bit harsh, maybe...men så känner jag verkligen). Som du säger så kan det här bero på att folk är villiga att hjälpa, men helt enkelt inte vet vad som ska göras snarare än att man är ovillig att hjälpa. Skulle tro att det är en blandning av bådadera.

Tror starkt också på det som Tina säger om att SL ofta låter folk smita undan. Kanske borde SLAG uppdateras med en lista över allmänna praktiska förberedelser runt lajvet som SL kan printa ut, ta med sig och sedan kryssa för (ex. FÖRE LAJVET: gräva latrin, bygga eldgrop, resa tält m.m.....EFTER LAJVET: riva tält, täcka in eldgrop och latrin m.m). Sedan kunde SL editera listan enligt eget behov. Det kunde finnas kolumner där man fyller i vem som delegerats som ansvarsperson (Ex. TINA är ansvarsperson för TÄLT). Kunde det här vara nåt? Jag kunde bra ta på mig att fixa en sån lista om någon sen kunde sätta upp den på hemsidan. Tar gärna emot förslag på sysslor som borde finnas på listan.

[dragonlady]

[Tagrita]

[Daemonist]

Jag blev ombedd att inflika från SL-perspektiv specifikt för Ochri här:

Från första början så var det skrivet på hemsidan att spelare inte hade obligationer att hjälpa till under dagen före eller dagen efter, detta på grund av övernattningsproblematiken. Därför så har ingen enligt lajvets definierade regler gjort sig skyldig till att smita från skyldigheter. Självklart tackas de som hjälpte till före och efter innerligt, men ingen hade en skyldighet att delta utöver den definierade lajvdagen 12.7.

Personliga åsikter utöver detta reflekterar således inte lajvets officiella krav på deltagarna.

[PaxMayne]

Meddelande från moderatorn: Vänligen undvik personangrepp i diskussionen. Onödigt drama undanbedes då det inte tillför debatten något annat än sårade känslor. Har ni personligen något otalt med någon på denna diskussionstråd bör ni ta det enskilt med denna och inte på detta offentliga forum. Tackar.