av Miyo » mån 21.7.2014 15:00
Jag är som alla andra som skrivit också trött på den här problematiken, men kanske på ett annat sätt än hittills nämnts. Jag är ledsen över ett långt inlägg, men har svårt att fatta mig kort utan att missa nåt.
Jag håller till 100 % med Tina om att bättre arbetsledning skulle lösa många problem. Oftast verkar det ju handla om att folk bara står omkring för att de inte vet vad de ska hitta på, och för många är det för mycket bara att fråga vad man kan göra. Alla vet inte hur man gör. Alla är inte stöpta enligt samma mall. Vissa är bättre på att leda, andra är bättre på att följa, andra är (tyvärr) bättre på att sitta tills man jåmar hårt nog. Detta är viktigt (obs: min åsikt!): Man blir aldrig av med dem som med flit latar sig och undviker arbete, annat än genom att lägga ner lika mycket energi på att tjata på dem som att göra arbetet själv. Jag själv har dock sett extremt få sådana personer på våra lajv, och är glad åt den saken. Jag anser INTE att vi har dålig talkoanda*, utan vad jag oftast ser är massor av folk som vill hjälpa till, men som saknar ledning och struktur, därför blir det näst bästa att stå omkring och vänta på att ”nån” (en mytisk person) säger vad man ska göra. Nu har åtminstone en del av dem som vanligtvis lägger sig i den rollen (för att förhindra att ALLA gör INGENTING) fått nog. Så tolkar åtminstone jag situationen.
Att redan i anmälningsstadiet börja dela in folk i arbetspass är en lösning som säkert kunde testas, men jag skulle själv föredra andra sätt. Jag skyggar själv från den här typen av rutinmässiga, strikta mönster, som jag känner skulle göra talkoarbetet mera till ett jobb än något som jag vill hjälpa till med – som skillnaden mellan tvång och ansvar. Jag skulle hellre se ett mer flexibelt system som bättre kan ta i hänsyn när och hur folk anländer (vilket få vet när de anmäler sig eller kanske ens en vecka före lajvet) och hur de känner sig efter lajvet. Mer om detta senare. Jag tror just som Tina på att SL ska föregå med gott exempel, men tror att ansvarsdelegering kan funka bäst här. Beroende på hur mycket som behöver göras och hur många händer som finns tillgängliga kunde man ha skilda ansvarspersoner för olika delar av städningen (t.ex. dekorationer, diskning, tält och vindskydd – före, under och efter lajvet) som sedan ser till att de har hjälp där de behöver det. Det här fungerade RIKTIGT bra vid "min" diskstation efter Lågornas dans. Jag var så stolt över alla käcka hjälpredor. Det verkade t.o.m. finnas FLER händer att tillgå än vad som faktiskt behövde, och då tycker jag inte det är någon synd att låta några vila, prata eller städa ihop sitt eget först, men INTE FÖRRÄN man sett till att det är fullt på alla "stationer". Viss rotation är nog önskvärd, för om det är mycket att städa upp, såsom efter ett helglångt lajv, blir folk trötta och behöver bytas av. Också detta är en orsak till att inte ALLA behöver ta i hårt ända från början.
Jag tycker också att man ska få komma till en lajvplats och åtminstone dricka lite vatten, täcka huvudet och lägga på solkräm och myggmedel (om man är mitt i en skog som på Ochri Drömsångare) utan att folk börjar undra varför man inte går och hjälper till genast. Sedan efter lajvet händer det sig ibland, att folk bara inte klarar av (fysiskt eller mentalt) att arbeta just efter ett lajv. Vi ska också kunna ta hand om varandra och inte göra det skamligt att inte orka. Om jag skulle ha försökt hjälpa till efter AEA, då jag fick panikanfall och migrän, skulle jag antagligen ha gjort hälften fel i ouppmärksamhet eller dimpat ner av utmattning, och då hade jag väl bara varit mer en börda än hjälp. Var det fel av mig att sitta och ta det lugnt då? Samma gällde väl Linn T. efter Lågornas Dans, som jag gick och kollade med då hon bara satt stilla på en bänk. Om en person inte verkar kunna se rakt eller svara på tal måste man nog ha lite överseende med den här förbannade idén om att alla ska dra samma lass. Man arbetar helt enkelt igen det på ett annat lajv. Jag erkänner att jag for iväg tidigt efter Månborgen, för att Pia L. som jag kommit dit med, var på väg hem tidigt (med lov). Jag mådde illa efter lajvet, visste inte vem som skulle ha rum med mig och var sedan t.o.m. rädd att be SL om lov att fara – helt riktigt tydligen, eftersom det från Nettie bara kom ett starkt "NEJ" då jag frågade försiktigt. Jag for ändå, och jag tänker inte be om ursäkt för det. Några gränser får det ändå finnas.
Och en sista sak vill jag säga. Jag ställer gärna upp och ansvarar över t.ex. diskning eller städning om andra tycker att det är jobbigt att gå omkring och säga åt folk vad de ska göra, men vänta er inte att jag vet FÖRE lajvet om jag kommer att klara av det efteråt. Folk har som sagt olika förutsättningar, och jag tycker hänsyn, acceptans och respekt för folks begränsningar bör gå före allt annat - också för de skador som inte syns så bra på ytan.