AEA: Mörka stigars ände

Utdrag ur krönikören Marnamas dagbok:

Den 26 Gaea'si, ar 1691 efter Gudasömnen – Dag 48

Att ta värvning i expeditionen är mitt största misstag. Jag fruktar att det även kan vara mitt sista.

I aratal har jag suttit mellan skriptoriets dunkla väggar och marscherat i de storas fotspår. Genom bläcket har jag stått sida vid sida med härskare och sett dem karva ut sina riken med vildsint beslutsamhet. Jag har solat mig i glansen från deras härlighet och gripit efter krönikornas sägner som den döende efter livet.

Och under nattens långa ensamma timglas har mitt hjärtas enda önskan varit att själv känna solrodnaden från Isacas tempel beröra mitt anlete. Att själv höra porlandet från de Tusen Suckarnas Bro vid Omenflodens källa. Att själv känna östanvinden från Världsryggens bortersta tinnar blåsa genom mitt hår.

Att vandra genom vaggan för ett av forntidens mest blomstrande kungadömen.

Men bläcket talte ej om såriga fötter. Ej heller om vanvettet som de infernaliska insekterna driver mig till. Eller skuggan som gömmer sig i allas våra ögon, blottlagd av ödemarkens hårda lag.

Och var finns ruinerna av gångna tiders prakt? Var står borgar och monument? I detta rike ligger blott förvittrade stenblock som kanske är gravar från svunnen tid. Mossa och förmultnande flora gör det omöjligt att säga.

Våra allt mer glesnande led följer Vägvisaren allt djupare in i vildmarkens gap. Jag kan åter höra trumslagen som närmar sig för var dag. Jag kan åter höra ylandet av den oändliga hungern som dväljes bortom horisonten. Hungern, som suktar efter oss.

Jag har läst de gamla sägnerna. Om tidens ände, om mörkrets marsch. I öster lurar den, människosläktets bane. Ett slumrande hot, som en dag skall resa sig...

Här, vid de mörka stigarnas ände, förstår jag äntligen värdet av det liv gudarna gav mig.

 

Sommaren 2013
M Ö R K A   S T I G A R S   Ä N D E
Lansering: 7-7-2012

 Finlands svenska rollspelsförening Eloria r.f.