Elorias Forum

[just_j]

Inatt drömde jag att jag irrade omkring i en skog. Plötsligt stod där en man med stort skägg, svart slängkappa och uppskruvade ögonbryn.

Utan att han sa något visste jag det var en journalist från ÖT och att han ville veta allt som hände i skogen.

- Du måste härifrån sa jag, och dröp av svett. - Ingen kan få reda på intrigerna, detta är bara ett rollspel.

Då log mannen och med mild stämma svarade han: - I den här skogen får ingen ha något att dölja.

Sedan kastade han upp sand i en så fullmogen sandfärg som jag aldrig sett förr och sa: - Vi får se vem som menar det endast är ett rollspel.

Och innan sanden landat till marken gick mannen från ÖT upp i rök. Kvar dröjde endast hans röst: - Hitta mej om du kan. För mej kan ingen dölja något.

Och jag visste att jag snabbt måste få tag på Keke. För Keke var den ende som hade den magiske dolken som kunde driva ÖT-journalisten ur skogen.

Vaknade dock endast med vetskapen och hittade aldrig Keke. Lättolkad dröm med tanke på att Innan natten faller och Clue upptagit mina tankar sista tiden.... Men en journalist från ÖT?
_________________
Ab imo pectore

[Shantina]

Haha! Ojoj Just_J

Jag drömde i natt att Tobbi o jag hade byggt ett hus. Stort snyggt o vitt var det. Men Tobbi var deppig och less på att leva här i trakten. Så han bestämde sig för att bränna ner huset och ta försäkringspengarna så att vi kunde leva loppan på dem (för nej, att sälja det skulle ju ha varit för enkelt).
Jag och två personer till, jag tror det var Jenni o Mats, satt i en vit skåpbil och såg på då Tobbi sprutade ut någon slags olja på huset, grösmattan och dessutom på åkrarna runomkring. Vi blev ganska arga för vi började bli osäkra på om brandkåren skulle lyckas släcka en så stor brand. När Tobbi sedan hoppade in i bilen insåg vi att alla våra möbler ännu fanns inne i huset, och de ville vi ju inte att skulle brinna inne. Inte alla i alla fall. Så då sprang vi snabbt in, bar ut lite möbler till skåbilen och körde snabbt iväg. Jag såg aldrig att någon tände på, men när vi körde så såg vi en tjock rökpelare som steg upp mot himlen. Väl tillbaka i vår lägenhet (ja för den hade vi ju kvar) så blev jag så arg och ledsen, för jag var helt säker på att Tobbi skulle hamna i fängelset om polisen kom på vad han hade gjort. Och vad skulle jag då har för nytta av pengarna? Här någonstans i all förtvivlan vaknade jag av att Tobbi skulle till jobbet.

Det är den första dröm som jag kommit ihåg på länge. Men något vidare vettig är den inte
_________________
O ja ba:" E-hee!"

[jan]

inatt bordrsrollspelade jag.. men keke, erik och nån till.. men att min och kekes roll råkade ut för trubbel med poliser(ish) och vi var tvungna att övertyga dom om att vi var ett par, nå allt väl och kekes roll lyckas lura poliserna(ish). vi fortsätter resan och vi är uppe på en klipphylla, dom andra väntar nedanför. så min och kekes roll ska hämta något. då kommer kekes roll på min roll och påstår att vi måste ha sex.. reaktion: vah! kekes roll viskar i örat att poliserna(ish) har skickat ett medelande till honnom där dom sa att dom alltid ser.. och var tveksamma om vi var ett par.... nå eriks roll hörde (bra hörsel eller vad?) och skriker gör de inte. men de e redan för sent.. där vakna jag.. och de bördsrollspelade vi xD
_________________
I can see you burning with desire For a kiss
Psychobabble all upon your lips

[Shantina]

Inatt drömde jag att vi fått kattungar under sängen. Vi insåg att Edgar egentligen var en tjej och hade tydligen inte bara varit en tjock frass, utan oxå gravid. Men kattungarna (fyra stycken) hade så konstiga färger att vi konstaterade att det måste vara Arthur som är pappan (kastrerad, jaja). Kattungarna var ytterst ljuvliga, de föddes med päls och öppna ögon. En såg ut som en liten tiger, en såg ut som en liten vit tiger, en såg lite ut som en fläckig ko (alltså, som mönstret på pälsen) och den sista var svart och brun spräcklig. Så Jä**a söta!
_________________
O ja ba:" E-hee!"

[Anders]

Igårnatt drömde jag att jag om ett rymdskepp som var sammansatt av sju stycken sfäriska segment sammankopplade i linje. Varje segment såg lite annorlunda ut och de var alla olika färg. Jag mins att jag tänkte ordet: "Chakra"

Varje sektion hade en uppgift och det lila (kronchakrat) fungerade som någon sorts laboratorium. En olycka skedde här och ett virus släptes lös. Viruset var det samma som i filmen "The Thing" (1982) och det dröjde inte länge innan människorna, som lustigt nog stod uppradade, slaktades en och en...
_________________
Pica pica...

[Elvea]

Inatt, hemkommen från biopremiären av Eclipse, drömde jag ett sammelsurium av film- och lajvscener. Jag sprang i en skog som påminde om den i Karby (Innan Natten Faller-lajvplatsen), tillsammans med 4-5 andra personer, varav en var Alice från Eclipse, och en annan Meya (Pias karaktär i Witness). Vi springer längsmed en flod (de av er som ser/sett filmen känner igen scenen), och på andra sidan floden springer minst lika många vargar i olika färger. Medan jag springer försöker jag få av mig mitt armband, som kliar och spänner, och mitt i ett hopp snubblar jag över något. Jag kan inte ta mig upp, utan världen är som sirap då jag försöker stiga upp igen, och de andra springer vidare utan mig. Då jag till slut kommer upp har det börjat ösregna (eller så regnade det hela tiden, men jag märker det först här), och kvar på andra sidan floden står en svart varg kvar och tittar på mig. Ingen av oss gör något, och jag vet - med drömmars logik - att jag är förbjuden att ta mig över floden till andra sidan, tills jag fått av mig mitt armband (som nu ser helt annorlunda ut). Jag och vargen står och stirrar på varandra i ösregnet tills jag backar in i skogen för att ta sats, och hoppa över. Jag hinner aldrig hoppa, för här ringer min Nästanchef och väcker mig och påpekar att min arbetstur började för 25 minuter sedan.
_________________
"Jag sörjer dem jag sårat, men jag ångrar ingenting" - Loke

[Elvea]

Dubbelpost jee jee!

Inatt/Imorse drömde jag något som jag bara minns detaljer av. Jag gick förbi dendär gränden bredvid CM en kväll och såg en flicka sitta på en reklmaskylt med ett stort gult tygskynke med svart text. som jag då reagerade på att de/hon skulle spänna upp någonstans som en demonstration mot kärnkraftn. Jag stannade ett tag och funderade på att fråga om man fick vara med, men det dök upp rätt många (varav alla hade reflexvästar..?), och jag kände mig för liten. Så jag gick till torget, för jag visste att de skulle spänna upp det på väggen ovanför Gina tricot nånstans. Men Vasa torg var nu helt jättestort och det höll på nån hejarklackstävling eller nåt, så det fanns banderoller och tygskynken på alla väggar kring torget redan.
Sedan gick en av de äldre männen i den här demsnotrationsgruppen ut på en balkong och började ett brandtal med att hälla ut en flaska sprit. Och hela torgvimlet tystnade och lyssnade på det som han hade att säga, men jag minns inte alls vad han sa.

Sedan drömde jag något helt annat i en annan del av drömmen, men det minns jag inte alls... bara att jag tror att Hanna var med, och Pia, och Kevin. Och något med en hund och en dator.
_________________
"Jag sörjer dem jag sårat, men jag ångrar ingenting" - Loke

[Elvea]

Jiisus vad jag drömmer. Visst är det väl så att REM-sömn är den del av drömcykeln som är närmast vakenhet? (Och är vakenhet ett ord?) Det skulle förklara varför jag drömmer så mycket på morgnarna då jag snoozar...
_________________
"Jag sörjer dem jag sårat, men jag ångrar ingenting" - Loke

[Shantina]

Jag drömmer nog de knäppaste små snuttar nu varje natt. I natt drömde jag att Tobbi fick bara hälften av sin lön (vilket ju skulle vara ett problem med tanke på vårt bilköp och visbyresan). Förra natten spran vi omkring o världens äventyrsspel var jag för en gångs skull kunde springa undan the bad guys Och natten innan stod Tobbi i morgonrock och försökte göra pancakes av plättar... vettigt som få
_________________
O ja ba:" E-hee!"

[Ileea]

Jag drömde här om natten att jag bodde vid en strand. Det var mulet, aldrig solsken. I villan bredvid bodde en kungafamilj, bestående av pappa kung och mamma drottning och sonen prinsen. En dag, när det var lite mindre mulet än annars, hade en massa folk samlats på den stora bryggan för att "sola". Hur det kom sig så trillade den stackars prinsen i vattnet, och fastän det var uppenbart att han inte kunde simma så tänkte ingen på att rädda honom. Jag var den som hoppade i och drog upp honom på land igen.

Med drömmars logik var jag sedan en sjuårig pojke, och prinsen var i samma ålder, men vi hade fortfarande ett rätt vuxet tänkesätt. Efter olyckan vid bryggan började den lilla pojken, jag, och prinsen umgås mycket och blev goda vänner. Vid något tillfälle övergick vänskapen i kärlek och en dag gick prinsen och jag hand i hand till mina föräldrar och förkunnade, att vi skulle gifta oss. De var lite bekymrade över det, eftersom vi bara var sju år gamla, men vi visste att det var rätt, vi visste att vi var menade för varandra och att det faktum att vi var barn inte spelade någon roll. Sann kärlek dyker upp i de underligaste former.


Inatt drömde jag om vitchoklad i håret...
_________________
Jag smider himlakupolen.

[Miyo]

Efter 12 timmars nästan-successiv sömn har jag nu ett antal mycket förvirrande drömmar att sortera ut. Med tanke på att helgen tillbringades med DOG-planerande, jeppisdagarna, allmänt lajvprat och Witness-bordsrollspel så kan man ju tänka sig vilken typ av drömmar jag i huvudsak hade...

Nåja, nu kan jag åtminstone konstatera att jag haft min första ordentliga mardröm på länge (borträknat nånting som jag inte minns för några veckor sedan men då jag vet att jag gnytt och gråtit i sömnen). Rätt epic var den här mardrömmen ändå.

Tänk er Witness... fast vittnena hade D&D-magi istället för sina förmågor. Som vanligt kommer jag bara ihåg brottstycken av drömmen, men vet åtminstone att vi var jag/Sara, Sonja/Christine, eventuellt Tobbi/Frans (kan vara för att det var vi tre på bordsrollspelet igår) + Kevin (Anton tror jag, som var vittne nu!). Kan ha varit alla andra också, men jag kommer inte direkt ihåg folk. Som antagonister fanns där en person som var en sorts blandning av Anders/Karawashi och Keke/Wulver, vilket är en otroligt freaky tanke såhär i efterhand. Också Fredrik var med, men hans "roll" var en blandning av alla hans Witness-roller, dvs. Jonas Laakso (Rest In Pieces), hans fae-karaktär Donowan Helgon och hans varulv Seipe. Ojoj, vilka blandningar.

Tyvärr så har jag väldigt svårt med att beskriva handlingen i drömmen, eftersom allt var så förvirrande (såväl "in" som "off"). Slutet är det enda jag kommer ihåg ordentligt, och detta var förstås en epic slutstrid - hör och häpna - i en klädbutik som annars var tom på människor. Kommer ihåg hur extremt frustrerande det var att ha en lång magilista (Druid för mig) i huvudet som man inte riktigt hade koll på och ingen tid mellan "turerna" för att fundera - för det här var ju in real time. Hur som helst var det Karawashi/Wulver som gick bärsärk och på allvar försökte döda alla andra, och Jonas/Donowan/Seipe ungefär hade jäveln från kap. 4 i sig och också han attackerade vittnena. Vi tog allt möjligt till försvar (bl.a. långa bälten som improviserade piskor), men ingenting funkade som det skulle och ingen kom riktigt ihåg sin magi. I slutändan hade alla vittnen utom Sara och Anton dött, och Antons öde var att bli dödad av Sara då Jonas/Donowan/Seipe mindfuckade henne att ta en kniv som han gav henne och sticka den i Anton. Sedan tog J/D/S kniven själv och buffade ner Sara på golvet. Då hon låg där så var det som om spelledarnas smått cyniska röster kom genom hans mun: "Worst case scenario. Ni dör allihopa." J/D/S höll ner en frenetiskt kämpande Sara mot golvet och flinade mot henne innan han bestämt stack kniven i hjärtat på henne med de mycket offiga orden som dröp av skadeglädje: "Och Sara Anttila dör omedelbart!"

Det var första gången som jag kommer ihåg att jag vaknat upp med ett klichéaktigt "NEEEJ!!!" på läpparna.

[dragonlady]

Har sovit lätt inatt...har drömt konstigt och vaknat mellan varven av åskväder...men den mest mystiska dröm jag hade inatt var nog den jag minns bäst.

Jag bodde här,på Lodevägen 1B5,men av någon anledning så var lägenheten typ dubbelt större,nyare,lyxigare och endast som parhus,inte radhus.Det var kolmörkt,alltså,ni vet RIKTIGT vintermörkt så att man knappt ser handen framför sig men det var ändå sommar.Jag vaknade av att grannen kom hem mitt i natten med ett gäng kompisar och började festa.(de var väl typ en 10-12 st).
Jag hade gått och lagt mig igen när jag vaknade i drömmen och fann att två av grannens gäster hade tagit sig in i min lägenhet genom sovrumsaltandörren(ja, jag hade en dörr ut till bakgården från sovrummet )jag var fly förbannad och knuffade ut dem igen,Dandy var nog inte till större hjälp,han var riktigt nolo å bara gick omkring med svansen mellan benen.När jag fick ut "gästerna" så låste jag dörren och gick ut till vardagsrummet där resten av gästerna tagit sig in genom vardagsrumsaltandörren.Jag försökte knuffa ut dem och ropa å härja åt dem att det var mitt hem att de hade ingen rätt att vara här,men grannen sa bara att det var han som ägde huset(men det var inte han som jag hyrde av)så han hade rätt att befinna sig var som helst.
Frustrerad ringde jag till polisen,men när han kom(det var bara en)så såg jag att han skulle nog inte göra så mycket,han tog bara in "gästerna" en efter en i ett rum och förhörde dem(why?I dont know)

Mitt i allt tumultet så hade jag hittat en hop med Saphiras kattungar i garderoben,tydligen så hade hon fött fler än de fem(varav 3 döda) som hon födde för några veckor sedan,så när hon samlat ihop alla kattungar så hade hon typ 10 st eller så!Kom fram till att jag inte får lugn och ro här så jag ringde till syrran att hon skulle hämta mina djur,sedan packade jag ihop alla mina saker och flyttade ut.

Grannen såg triumferande på mig med ett flin i ansiktet.Jag ville ju göra så mycket mot honom,slå honom eller repa hans bil,men visste att han kunde använda det mot mig ifall de skulle bli en rättegång eller så.Tills jag kom underfund med att jag är ju wiccan,en häxa.Jag kan ju förbanna!Blev lite sur när jag kom underfund med att vita häxor nog inte borde lägga en sån förbannelse på en människa som jag skulle vilja,men då kom jag på den briljanta planen att jag kan ju förbanna huset typ nått med att ingen skulle vilja bo där och han skulle aldrig kunna hyra ut eller sälja huset,att han skulle få stå där med sitt tomma,ekande hus...tills jag satte min fot där igen.
Av min nöjdhet när jag vaknade så förmodar jag att planen lyckades...

Jag e underlig...
_________________
Kvinnor och katter gör vad som faller dem in. Och det får män och hundar finna sig i

[dragonlady]

Jag tror åskväder gör mina drömmar underliga...

Inatt drömde jag om att jag var en CIA-agent.Jag hade "nästlat" mig in i Eloria(som firade sin 10 årsdag med pompa och ståt och frack och långklänningar och allt...jag hade svårt att välja mellan en knallrosa och en grön,valde den gröna...sådär by the way bara)...

var var jag...jo,jag hade nästlat min in i Eloria för att spionera på Keke...som var en väldigt farlig storskurk...i slutet av drömmen så slogs vi,jag besegrade honom och polisen kom...

Morgonens konstaterande...jag tittar på för mycket spionserier...
_________________
Kvinnor och katter gör vad som faller dem in. Och det får män och hundar finna sig i

[Ileea]

Det regnar, och gräsmattan framför mormor och morfars villan flödar över av vatten. Nere vid vägen ser jag och min syster en dam i färgglada kläder, glasögon och paraply komma upp mot villan, men vi tänkte att hon snart ser att hon är på fel ställe och svänger. Vi springer över gården till vår egen stuga. När vi kommit upp på trappan, i skygg från regnet, har damen hunnit ifatt oss. Hon är en korpulent dam i sina bästa år, klädd i turkost, gult och orange, med en turkos turban. Hon presenterar sig, men på grund av regnet uppfattar jag inte hennes namn. Hon följer oss in.

I villan sitter mamma & pappa i soffan. Damen presenterar sig igen. Hon heter Juni och beklagar sig över att hon blev bortjagad av en satanist. En svenskspråkig satanist, tillägger hon. Jag frågar om damen vill ha te och det vill hon gärna, det vill resten av familjen också, så jag går till köket för att koka upp tevatten. I rummet intill början hon berätta sitt ärende. Jag har svårt att höra, men kikar fram och säger att tevattnet är klart och undrar hurudant te de vill ha. Alla svarar helt vanligt, så jag börjar rota i telådorna bland Earl Grey och annat ”vanligt” te. Jag funderar vilka koppar jag ska använda (våra stora julmuggar är redan i användning, konstaterar jag).

Här väcker pappa mig.

Inte hade jag trott att försommarmånaden är en tjock dam, inte, men alltid lär man sig något nytt. Den svenskspråkiga satanisten tror jag förresten hette September.
_________________
Jag smider himlakupolen.

[Judith]

Natten till juli den 16...

Jag drömde jag var på ett lajv. Jag spelade en typisk ohängd snorvalp med ingen som helst lust att studera och som egentligen inte var till någon som helst nytta. Men när en person ur byn/stammen jag bodde i försvann bestämde jag mig för att ta reda på vad som var på gång. Jag gick till en kvinna för att fråga ut henne, men efter mitt besök försvann/dog hon. Jag insåg att jag inte kunde utsätta andra för fara med mina frågor så jag bestämde mig för att ensam ta reda på vad som var på gång.
Här hamnar jag att gå off för att leta reda på mina rollpapper, det är en sak jag inte minns, antingen ett namn eller om min roll känner en viss person. Jag springer till mitt rum som befinner sig i andra våningen i ett hus, men av huset minns jag inget annat än trapporna och rummet. Mitt rum är råddigt och till sist hittar jag pappren, irriterad på mig själv pga mitt dåliga minne.
Tillbaka in till lajvet bestämmer jag mig för att gå till byns bibliotek. Vi har ingen hydda för biblioteket, som bara är utmärkt i gräset med hjälp av ett rep. Jag börjar vid det här laget bli rädd och vill kunna försvara mig själv. Jag springer off igen, letar rätt på mitt latex-svärd som finns i mitt rum och springer sen ner till spelledaren och frågar om jag får använda det på lajvet.
Det får jag tydligen, och jag letar rätt på fäktmästaren. Jag ber honom ge mig extra lektioner i fäktning och han verkar bli glad över att jag äntligen tar mina studier på allvar. Vi börjar träna men ett problem uppenbarar sig eftersom off är det jag som kan fäktas men inte han. Vi kommer överens om att det är bäst att vi bara gör rörelser i luften mittemot varandra.
Det dyker upp en massa fiender, småväxta typer i läderrustning. Jag börjar strida mot dem och hoppas jag inte fäktas för bra, då min roll nyss har börjat lära sig. Jag hugger nästan en av byns krigare i magen när han plötsligt närmar sig bakifrån men jag hinner hejda mitt svärd i sista stund. Han ser argt på mig (denna karaktär spelas av Calle). Det dyker upp resligare fiender som vi besegrar. Jag ser ett avhugget huvud i en bäck. Vattnet vrider på huvudet och jag ser att den fallna fienden hade hjorthorn. Någon jämrar si att den dräpta är hans sedan länge döda bror. Byns vise man stiger ut ur en hydda. Han säger "se vissa av dem(fienden) är lakar, små men vackra..."

Så ringer min fördömda väckarklocka.
_________________
A distraction is only a distraction if you pay attention to it.