Låt mig börja med att säga att magi finns. Den finns ute i världen och det finns inom var och en av oss. Dock har inte alla den mängd som krävs för att kunna bli en magiker. Dessa människor, utan egentliga krafter, kallar vi för mugglare, vilket kort och gott betyder “de oinsatta”.
Men sen finns det också vi, vi som känner av magin och kan utvinna den. Det är vi som kan se båda sidorna av världen, både den utan magi och den med. Och därför ser även våra liv lite annorlunda ut, för ska man bli magiker så är det en helt annan skola man behöver gå i och det är helt klart andra jobb man börjar med efter studierna.
Jag går på Anteros skola för trolldom och häxkonst, jag hoppas att du kommer in, du med.
Ingrid Sanela, Prefekt på Anteros
Jag tittar på klockan och inser att det bara är några minuter tills jag, som Ursus prefekt, förväntas ta emot de förstaårselever som blivit insorterade i Ursus elevhem och visa dem runt i skolan före deras första lektion. Jag stoppar trollstaven i fickan och går raskt mot matsalen, där sorteringen sker.
Jag minns ännu min första dag på Anteros skola för trolldom och häxkonst. Nervositeten innan sorteringen. Spänningen inför de första lektionerna. Glädjen i att äntligen få ta del av den magiska värld som min storasyster berättat om ända sedan hon började på Anteros två år före mig. Alla de nya vännerna jag lärde känna. Jag gläds för förstaårselevernas skull. De har mycket framför sig.
De har framför sig en del läxor och en massa frustration över att magi ibland kan vara fruktansvärt knepigt. Men de har också glädje, nya vänner och små äventyr, både lovliga och olovliga, framför sig. Jag vet att jag som prefekt inte ska uppmuntra de nya eleverna till hyss, men jag minns själv hur jag njöt av spänningen när jag var yngre, i att experimentera med trollformler som lärarna ansåg var för svåra för oss eller att en lördag gå på utflykt i skogen även om vi visste att det fanns massa magiska varelser där som vi borde akta oss för.
Det är definitivt ingen vanlig skola heller. De flesta höjer inte på ögonbrynen för att ens hår en dag är neon-orange, som jag en dag under andra året hade på grund av att jag slarvade med en trollstavsrörelse. Jag ler när jag kommer tänka på den gången när några böcker flaxade in som fåglar på min lektion i magisk historia på grund av poltergeisten som bor i skolan. Dagarna blir sällan tråkiga… såvida man tycker magisk historia är någorlunda intressant.
Även om det krävs en hel del arbete för att bemästra magi, är det ändå det bästa som finns!
Jag går in i matsalen för att möta de nya eleverna. Inombords hoppas jag innerligt att vi inte ska stöta på poltergeisten idag. Efter en hel sommar utan elever att spela spratt på har den en tendens att vara extra ivrig på att göra hyss.
Signe springer ner längs gatan och är tvungen att ta ett långt språng för att undvika att bli påkörd av en buss. Föraren hytter med knytnäven åt henne och hon stannar ett ögonblick för att hämta andan. Efter en stund fortsätter hon i makligare takt längs trottoaren medan bilar rusar förbi på gatan. Hon svänger upp till höghuset där hon bor, en grå betongkloss med en smal rand gräs som för en tynande tillvaro med några maskrosor som hade trotsat gräsklipparen. Hon rusar upp för trapporna och när hon kommer upp till översta våningen är hon tvungen att stanna för att hämta andan. Hon går fram till dörren, lägger handen på namnskylten och viskar ordet för att öppna dörren. Hon stiger in i ett rum, större än vad utsidan skulle tillåta, och ler brett.
”Vänta bara, Ville”, säger hon med ett flin medan hon plockar upp en eldsalamander ur fickan. ”Du ska få för att du färgade mitt hår rosa.”
Odin springer genom Anteros korridorer när han stoppas av ett av Anteros husspöken. Spöket blockerar vägen för honom och medan det synar pojken från topp till tå svamlar det fram:
”Har din mor varnat dig för att stiga in i en älvring? Vet du att undvika den vita hästen invid en bäck? Har du nämnt varulvens sanna namn? Har du avfärdat allt det som sagor? Allt detta är sant.
Lönnrot fick en del saker om bakfoten när han skrev ner Kalevala. Det gjorde även Snorre.
En garderob kan leda dig till en annan plats, men i den här världen kommer du alltid förbli.
Mitt ibland bilar, datorer och filmer finns det fördolda.
Det som mugglare inte får veta av.
Häxor, druider, shamaner, trollkarlar.
Skogstroll i urskogens mörker.
Havsorm bland Kvarkens skär.
Gastar på gravgårdens mark.
Håll mugglarna ovetande om oss, men håll samtidigt ett vakande öga på vad de gör. Låt inte Tjernobyl upprepas. Ett kärnkraftverk på den plats där eldsalamandrar samlas är att be om problem.
Allt detta är sant.”
Spöket nickar nöjt för sig själv innan det fortsätter vidare in i korridorväggen. Odin ser förbryllat efter det, skakar sedan oförstående på huvudet och fortsätter skyndsamt genom korridoren.