{"id":46,"date":"2018-12-09T16:36:50","date_gmt":"2018-12-09T15:36:50","guid":{"rendered":"https:\/\/www.eloria.fi\/asylum\/?page_id=46"},"modified":"2018-12-21T14:45:45","modified_gmt":"2018-12-21T13:45:45","slug":"bedford-lunatic-asylum","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.eloria.fi\/asylum\/bedford-lunatic-asylum\/","title":{"rendered":"Bedford Lunatic Asylum"},"content":{"rendered":"\n

Placerat i ett skogsomr\u00e5de vid stranden till en sj\u00f6 ett antal kilometer utanf\u00f6r staden Bedford i England ligger Bedford Lunatic Asylum, det andra mentalsjukhuset av sitt slag i Drottningens Storbritannien. Sjukhuset, som \u00f6ppnade 1812, har en stolt historia av att handa patienter med psykiska problem, och alla vet att det \u00e4r doktor Samuel Whitbreads f\u00f6rtj\u00e4nst. Motiverad av en ren v\u00e4lvilja att g\u00f6ra det b\u00e4sta f\u00f6r sin stad driver han sjukhuset med fast hand, n\u00e5got som drar p\u00e5 sig negativ uppm\u00e4rksamhet bland Whitbreads belackare. Elaka rykten om att han endast g\u00f6r detta f\u00f6r sin egen vinnings skull efter att den politiska karri\u00e4ren strandat florerar st\u00e4ndigt bland intelligentian i staden.<\/p>\n\n\n\n

Doktor Whitbread vet detta, och det g\u00f6r att hans anstr\u00e4ngningar att driva sjukhuset \u00f6kar i takt med whiskydrickandet.<\/p>\n\n\n\n

I 1920-talets England \u00e4r mentalv\u00e5rden \u00e4nnu i sin linda. Metoder s\u00e5som elchocker, kallbad och p\u00e5tvingade uppkastningar \u00e4r vanliga, och alla vet att de intagna inte f\u00f6rm\u00e5r beh\u00e4rska sig sj\u00e4lva. De kan inget g\u00f6ra \u00e5t sitt beteende, och s\u00e5ledes b\u00f6r man inte belasta dem f\u00f6r det de s\u00e4ger och g\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n

Detta vet v\u00e5rdarna, men de visar det s\u00e4llan. V\u00e5ld anv\u00e4nds ofta, och maktmetoder s\u00e5som tv\u00e5ngstr\u00f6jor och handklovar \u00e4r vanliga straffmetoder f\u00f6r allt som vraken kan t\u00e4nkas g\u00f6ra.<\/p>\n\n\n\n

De \u00e4r ju trots allt sjuka. De kan aldrig n\u00e5gonsin bli friska. Varf\u00f6r d\u00e5 ens f\u00f6rs\u00f6ka?<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r bakom de fina orden om v\u00e5rd och humana behandlingar vilar den enkla grundsanningen: Patienterna p\u00e5 Bedford Lunatic Asylum \u00e4r inte intagna f\u00f6r att bli friska. De \u00e4r intagna f\u00f6r att samh\u00e4llet inte vill ha dem l\u00e4ngre. Deras \u00f6de \u00e4r att l\u00e5sas in i det r\u00f6da tr\u00e4huset vid sj\u00f6stranden, och att st\u00e4ndigt uts\u00e4ttas f\u00f6r doktor Whitbreads k\u00e4rleksfulla behandling.<\/p>\n\n\n\n

Patienterna \u00e4r m\u00e5nga till antalet. De kommer inte endast fr\u00e5n Bedford, onej \u2013 ett fruktbart samarbete med de n\u00e4rliggande st\u00e4derna g\u00f6r att mentalsjuka fr\u00e5n hela regionen kan st\u00e4ngas in p\u00e5 sjukhuset. Orter som inte har ett eget mentalsjukhus f\u00e5r l\u00e4mpa av sina vrak vid Bedford, och det g\u00f6r att patientantalet sedan l\u00e4nge \u00f6verskridit det sjukhuset ursprungligen byggdes f\u00f6r. Samtidigt har ers\u00e4ttande v\u00e5rdare inte kunnat hittas, varf\u00f6r personalen \u00e4r hoppl\u00f6st underbemannad.<\/p>\n\n\n\n

De negativa k\u00e4nslorna personalen hyser mot denna or\u00e4ttvisa g\u00f6r att de ofta tar ut sin vrede p\u00e5 patienterna.<\/p>\n\n\n\n

Dagarna skrider vidare, den ena lik den andra, och de v\u00e4rsta fallen placeras under kirurgen William Millers hacka f\u00f6r lobotomering. Och nu \u00e4r \u00e5ret 1929, och interner och personal vaknar till \u00e4nnu en dag p\u00e5 Bedford Lunatic Asylum.<\/p>\n\n\n\n

<\/h2>\n\n\n\n
\"\"<\/figure><\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Placerat i ett skogsomr\u00e5de vid stranden till en sj\u00f6 ett antal kilometer utanf\u00f6r staden Bedford i England ligger Bedford Lunatic Asylum, det andra mentalsjukhuset av sitt slag i Drottningens Storbritannien. Sjukhuset, som \u00f6ppnade 1812, har en stolt historia av att handa patienter med psykiska problem, och alla vet att det \u00e4r doktor Samuel Whitbreads f\u00f6rtj\u00e4nst. […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"footnotes":"","_links_to":"","_links_to_target":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.eloria.fi\/asylum\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/46"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.eloria.fi\/asylum\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.eloria.fi\/asylum\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.eloria.fi\/asylum\/wp-json\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.eloria.fi\/asylum\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=46"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/www.eloria.fi\/asylum\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/46\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":107,"href":"https:\/\/www.eloria.fi\/asylum\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/46\/revisions\/107"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.eloria.fi\/asylum\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=46"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}