Det är givetvis huvudpersonen Achers personlighet som är en drivande kraft. En fiskarson som kommit upp sig i världen, men visar litet eller ingen respekt för "bättre folk". Och det finns det mycket av, eftersom hälften av befolkningen i Lut är motsvarande alver och kan använda magi, medan resten är vanliga människor (Olken). Dessutom ett yttre hot, som söker att tränga igen den magiska barriär som skyddar Lut från resten av världen. Och i resten av världen är det kaos och missär på riktigt. Gissa om det är sannolikt att barriären kommer att falla i något skede...
4/5 Weather working magics
Statistik: Postat av Darulf — sön 12.6.2016 15:38
]]>
]]>
]]>
Outlander-serien av Diana Gabaldon
Första boken (av 8 ) i serien heter på svenska Främlingen (Outlander).
Det handlar om Claire Randall, som efter andra världskrigets fasor, åter försöka lära känna sin make Frank och de bestämmer sig för att ta en andra smekmånad i Skottland. Vid en utflykt till häxringen Craigh na Dun(som är en mindre version av Stonehenge)skickas Claire till 1700-talets Skottland och mitt in i fejden mellan de skotska klanerna och engelsmännen. Hon tas till fånga av klanen McKenzie som faschineras av hennes läkekunskaper (hon var sjukskötare i andra världskriget) och motvilligt dras hon till skotten Jamie på samma gång som hon försöker ta sig tillbaka till Craigh na Dun och sin egen tid igen.
Karaktärerna känns levande och man kommer lätt in i boken. Dessutom har jag sällan stött på nån så härligt skoningslös och ond man som Black Jack. Mitt lajvskrivarhjärta tar till sig karaktärerna som en svamp.
Och om man inte är en läsartyp så finns bokserien också som serie på TV
Statistik: Postat av dragonlady — lör 11.6.2016 18:17
]]>
9/10 böner till Moder Krig, Kråkan vars fjädrar är svärd. Må hon sträcka ut sina vingar...
Statistik: Postat av Darulf — fre 12.2.2016 17:49
]]>
Denna bok är ett perfekt exempel på att fakta kan vara märkligare än fiktion. Denna bok skildrar den sanna historien om Aum Shinrikyo, den kult som bl.a. utförde det ökända sarin-gas terrordådet i Tokyos tunnelbana 1995. Religion, droger, mord, giftgas, pengar, laservapen, mikrovågskrematorier, "övernaturliga förmågor" och elektrodmössor är bara några exempel på vad denna bisarra bok innehåller.
Trots att det är frågan om en dokumentärskildring så är den skriven på ett ytterst gripande sätt och författarna har endast tillåtit sig en liten del konstnärliga utsvävningar för att göra berättelsen mer flytande.
4/5 special initiations.
Statistik: Postat av Anders — tor 6.3.2014 21:08
]]>
Har i min bokhylla en liten bok med samlade noveller. "The Raven", som är onekligen hans kändaste verk, finns inte där.
Har avnjutit klassiker som "The Black Cat", "The Tell-tale heart", "The Fall of the House of Usher". Någon dag ska jag skaffa en lite tjockare bok med mera av hans texter.
När folk brukar tala om gammal skräcklitteratur syftar de oftast på Lovecraft. Även om han räknas till en av "de stora", så skulle jag ändå rekommendera att man provar på gubben Poe. Jag har förstått t.o.m att Lovecraft var delvis inspirerad av Poe (och Lord Byron och några fler)
Statistik: Postat av Sorcerer — mån 17.2.2014 02:32
]]>
]]>
I tre böcker (Prince of Thorns, King of Thorns och Emperor of Thorns) får vi följa Honorous Jorg Ancrath, den fantasyhuvudkaraktär som minst förtjänat att tyckas om i fantasylitteraturen hittills. En sociopat som defenitivt inte har något samvete som sätter några gränser. Och vägen mot kejsartronen går genom blod, eld och skratt. Fel slags skratt.
Denna serie överraskar HELA JÄKLA TIDEN. Suttit och grinat som en idiot med ständigt växande häpnad över författarens förmåga att väva fram och tillbaka mellan olika händelser vid olika tider. Det finns filosofi av det värsta slaget, grym apokalyptisk värld som hänvisar tillbaka till vår tid, samt att karaktärerna lever och när de dör dör en liten del av läsaren med dem. Och genom det hela finns Jorgs berättelse i jag-form och en dialog som heter duga.
Ni vet när man plockar upp en fantasy-bok och läser på baksidan av den och redan då vet man ungefär hur det kommer att gå... Nå, detta är INTE det. Det är rått, fult, humoristiskt och fullständigt trollbindande. Ah jo, det finns troll också...
Det finns inte en enda grej jag skulle ha velat ändra på i denna serie. Ingenting. Skulle det inte vara för Bretts Demoncycle-serie, så skulle jag ha sagt att detta är det bästa jag läst någonsin.
5/5 överraskningar
Statistik: Postat av Darulf — sön 20.10.2013 22:27
]]>
]]>
]]>
]]>
]]>
]]>
]]>