Uppskattar Vickes inlägg.
Även om det är irrelevant att spekulera i hur saker skulle vara om vi gjort annorlunda så vågar jag påstå att detta "vi och de" skulle ha uppstått på ett eller annat sätt i alla fall. Så länge det finns människor utspridda på olika orter så kommer det att uppstå läger oavsett om det fins officiella regioner eller ej. Lägerindelningen tror jag inte nödvändigtvis är en dålig sak så länge det inte tar överhanden, det finns ju såväl godartade som elakartade tumörer.
Vad gälller eventuella konflikter och problem tror jag också att de skulle uppstå i en form eller annan hur vi än agerat. Det viktiga är är att vi löser dem när de uppstår, vilket jag tycker att vi gjort relativt bra.
Rätta mig om jag har fel (eftrsom jag kan ha fel då jag bor långt borta från allt och allting), men är inte föreningsklimatet bättre nu än det var för ett eller ett halvt år sedan? Förhoppningsvis har folk lärt sig att vara mer öppna om sådant som skaver istället för att hålla tyst och låta det växa till ett monster.
För att sedan övergå till regionernas syfte och huruvida de fungerar, så är jag personligen ganska nöjd med hur saker så småningom börjar se ut. Det fanns tidigare ett problem att föreningsmedlemmar i periferin (i praktiken utanför Vasa) väntade på att styrelsen skulle ta initiativ och arrangera verksamhet på andra håll i Österbotten och Finland. Det fanns också ett sådant problem att om man t.ex. ville arrangera något litet i Åbo så var det ett stort och otympligt steg att vända sig till styrelsen för att få saken godkännd.
Regionindelningen skall alltså eliminera ett besvärligt och i många fall onödigt byråkratiskt mellansteg och ge mera makt åt folket! Detta tycker jag mig se tecken på i alla regioner (inkl. Hesa ) och kan således dö lycklig.
Jag understryker också att detta är min personliga syn och inte styrelsens, samt att jag kanske är smått partisk då jag själv startade denna cirkus för snart fyra år sedan.