Papyrusrullen

[Miyo]

Bara jag sku ha tid att läsa så definitivt..! Finns bara så många böcker som borde avverkas före. >.<

[Judith]

Kanske dags för mig att dela med mig av mitt privata bibliotek

Patricia A Mckillip
The riddlemasters game, eng: En av mina absoluta favoriter. Innehåller
The riddlemaster of Hed, Heir of sea and fireochHarpist in the wind. Jag saknar ord och är rädd att jag inte kan göra boken heder om jag börar pladdra om innehållet. Språket är vackert och poetiskt. Boken lämnar mig med en känsla av tomhet eftersom verkligheten är så mycket fattigare.

Besvärjerskan och svanen, sve: Huvudpersonen ger sig ut på en resa för att rädda sitt folk som fastnat i en fälla i tiden. En egendomlig berättelse med gamla stjärntecken som vaknar till liv och besynnerlig magi. Boken bör läsas uppmärksamt och med eftertanke eftersom man annars kan missa något.

Svanen och eldfågeln, sve: Den fristående fortsättningen på besvärjerskan och svanen. En eldfågel flyger in över murarna till Ro besittning och förvandlar saker till ädla stenar. När månen går upp förvandla eldfågeln till en ung man som inte minns varifrån han kommer.

Katharine Kerr
Sagan om det magiska landet Deverry, del 1-12, sve: Deverry-serien handlar om en keltisk stam som flydde undan romarna till en plats som heter Annwn, vilket ordagrant betyder ingenstans. Problem från tidigare liv följer med till nästa och magin som till stor del består av visualisering känns verklig.

Karoline Wilkinson
Drakväktaren, Purpundraken, sve: Handlar om slavflicka i ett forntida Kina som räddar en drake och tillsammans flyr de mot havet.

Lian Hearn
Sagan om klanen Otori, sve: En berättelse om den unge Takeo som är den enda överlevande när hans hemby skövlas av den grymma krigsherrens trupper. Boken utspelar sig i ett slags feodalt japan.

Robert Jordan
Wheel of time, del 1-11, eng: Behöver jag säga mer? Enligt mig är detta boken med stort b (eller kanske böckerna).

New spring, eng: prologen till WoT, det är dock bäst att läsa själva serien först eftersom prologen förstör spänningen genom att avslöja hemligheter.

Elizabeth Moon
Vattas war, del 1-4, eng: En enligt mig bra sci-fi serie (vi skall inte diskutera hur många jag har läst, än sen att jag kan räkna dem på en hands fingrar). Ky Vatta slängs ut ur flottan och skickas iväg med ett handelsskepp (rymdskepp altså) till uppståndelsen lagt sig. Resan som borde ha varit en trygg handelsresa längs säkra rutter slutar mitt i ett plötsligt uppblossat krig.

George R R Martin
Fevre Dream, eng: Hur skall jag beskriva handlingen utan att berätta för mycket? Den handlar om män som kör med ångfartyg på mississippi. Stämningen är underbar,eller åtminstone eftersmaken då det är ett tag sen jag läste den. Och allt är inte vad det verkar vara.

Raymond E Feist och Janny Wurst
Imperiets dotter, sve: Mara är just på väg att avlägga de löften som skulle göra henne till en prästinna då hon nås av budet att hennes far och bror har dött i ett krig och att hon nu är härskarinnan av Acoma. Fördelar vinns genom inveckade intriger och scenariot för tankarna till Asien.

Lloyd Alexander
Prins Jens fantastiska resa, sve: Prins Jen ger sig ut på en resa för att finna ett sägenomspunnet rike där alla är lyckliga. Med sig har han på inrådan av en vis man 6 gåvor. Men Prins Jen har ingen erfarenhet av världen utanför palatset och drabbas av den ena motgången efter den andra.


Nu orkar jag inte skriva mer så det här får räcka för tillfället.

[Darulf]

Imperiets dotter serien var väl inte skriven av någon annan än Fiest? Indien sedan? Själv tänkte jag nog framför allt på japan när jag läste den. Äger den själv också.

Tänkte kommentera annars att Elisabet Moon är grym. Paksenarrion-triologin är i mitt tycke äkta fantasy through and through. Har läst den ett antal gånger och den är lika bra var gång. Äger den dock inte själv.

Kan skriva under att Deverry är toppen. Läser den själv på svenska från biblioteket, men hänger inte längre med hur långt jag kommit. Gillar magin där och personligheterna. Men böckerna är ojämna i sitt utförande. Alvblodet exempelvis fick mig att jäspa.

[Judith]

Jag måste ha varit trött i går för jag minns tydligt att jag skulle ha skrivit asien. Konstigt.

Imperiets dotter var ett sammarbete tillsammans med Janny Wurst.

Det bästa med att ha läst en serie tidigare är att man kan hoppa över de tråkigaste delarna och koncentrera sig på det intressanta. Inbördeskrigen i Deverry har jag bara orkat läsa en gång...

[Darulf]

[Judith]

Jag har börjat irritera mig på både harry potter och sagan om ringen. Harry potter ser jag närmast som tidsfördriv, ungerfär som att läsa hästböcker. Inga intriger att tala om, huvudpersonen har alltid rätt och vinner på slutet, bla bla bla.. Hjärndödande...
Det att jag irriterar mig på sagan om ringen geror främst på att jag hört så mycket att jag börjat tröttna på det. Kanske jag skall läsa om serien en dag.

Darulf:
Det finns ju alltid antologier att tillgå.
T.ex. Världar av ljus, världar av mörker skriven av Annika Johansson. Innehåller bakgrunden till fantasy och skräcklitteratur samt olika författarporträtt.

[Darulf]

[Dejan]

Den världen (minns inte längre vad den heter) är nog så urmjölkad som det går. Det såg Sagan om Mallorea till. Hmm, jag undrar vad det var som gjorde Sagan om Belgarion så bra? Eller är den bra? Skulle man tycka att den också är hästskit efter all annan fantasy man läst? Det är ju trots allt... 10 år (gulp!) sen jag läste den.

[Darulf]

Det slog mig när jag läste om Sagan om Belgarion (och det i sig var för många år sedan) att den sist och slutligen var ganska juvenil den med. Åtminstone om man ser på storyn. Som äldre läsare kan man se underströmmarna och vartåt det är påväg. Och det är ganska okomplicerat sist och slutligen.

Tror att Belgarions styrka var karaktärsskildringarna och karaktärsutvecklingen som hände i boken. Man kunde läsa om hur Belgarion och de runt honom växte upp och ändrades. Att de dessutom kickade lite arsle mellan varven var bonus.

Vad tycker ni andra?

[Miyo]

[PaxMayne]

[Darulf]

[Dejan]

[Miyo]

[Darulf]