av PaxMayne » tor 29.12.2011 21:38
Legenden om Morwhayle: Häxmästaren
- Peter Bergting
Man får leta med ljus och lykta i Svenska fantasy-kretsar efter en kreatör med mer tyngd bakom sitt namn än Peter Bergting. Han är tydligen the shit, och ser man på hans meritförteckning märker man snabbt varför. Han är främst känd som illustratör, och bland hans verk är Harry Potter-böckerna samt (den icke-fantasyrelaterade) serienovellen "Gängkrig 145" som han arbetade med tillsammans med guldgossen Jens Lapidus.
Nu har då mannen bestämt sig för att ge ut SIN debutbok, som han själv skrivit OCH tecknat bilder till, och resultatet är alltså del ett i vad som antagligen blir en trilogi: Häxmästaren.
Han siktar in sig på 9-12 - åringar och ska enligt en recension vara "en värdig utmanare till Harry Potter." Det återstår att se, men efter min genomläsning av boken är jag lite kluven. Det finns nämligen många bra saker han gör, men också några fruktansvärt dåliga. Låt oss börja med de goda sidorna (fniss).
Till att börja med en personlig not: Bergting väljer att skriva riktigt klassisk episk fantasy med lite mörka undertoner, och det applåderar jag STORLIGEN åt. Äntligen någon som vågar låta bli att gå i vampyrfållan, tänker jag glatt. Sedan är historien med undantag av lite små flaws verkligen medryckande och stundtals väldigt spännande. Jag hade lite svårt att förstå huvudpersonernas farsas motiveringar till en början men efter hand klarnade allting i och med att trådarna nystades upp (vilket Bergting gjorde GALANT). Och på tal om det så är karaktärerna i boken fullkomligt underbara. Huvudpersonerna är alltså två tvillingar - en pojke och en flicka på femton år - som varit åtskilda i tio års tid. Medan pojken gav en ibland något överdrivet mesig framtoning var flickan - Malda - en underbar karaktär. Likaså hennes drake - Gorgobestor - som är en gammal, slug och oerhört cynisk sådan. Och Maldas små medhjälpare, Orobouzerna, var en oerhörd maaws-moment.
Inte nog med det - världen verkar extremt genomtänkt och synnerligen spännande. Titel-staden Morwhayle ger synnerligen sköna och synkkiga wibes. Dessutom lever han verkligen upp till sitt rykte som illustratör. Så, vad är då negativt med detta verk? Jo:
Jag blir inte klok på killens språkbruk. Och märkväl, nu är jag ingen überspråknörd som låter "sådär kan du inte sägaa-ä" varje gång någon skriver lite fel. Nejdå. Men då Bergting nu uppenbarligen valt att skriva en epic/dark fantasy-story förväntar man sig som kund ett visst språkbruk av en sådan. Detta uppfylldes INTE. Nu kan jag utgående från en bok inte avgöra om det de facto är så att Bergting kanske inte är så bra på att skriva (ÄNNU), eller om det är så att det lite "förenklade" språket berodde på att boken de facto är en barnbok. Därav negativitet # 2: Ålderssättningen.
Missförstå mig fel - många äldre läsare och recensenter har sagt att de blivit positivt överraskade av boken och verkligen kunde njuta av den trots att den nu riktas till 9-12-åringar. Det är alltid kul att upptäcka pärlor i bokhögen man kanske inte vanligtvis glunttar i, och boken ÄR välskriven och rolig med detta i åtanke. Men jisses anåda, det här är tänkt att vara en barnbok och innehåller odöda, nekromantik, ett tydligt stört far-dotterförhållande och svåra filosofiska frågeställningar? Och visst var boken spännande - ja, till och med så spännande att jag börjar fundera om Bergting kanske var lite väl "generös" i ålderssättningen. Detta var en stor negativ grej.
Men hold it, vad då "svåra filosofiska frågeställningar?" och vad då "goda sidorna (fniss)"? Jo, en MYCKET uppfriskande sak med "Häxmästaren", och något som man inte märker förrän man läst ut den, är att Bergting själv inte lägger stämplar på folk. Hans KARAKTÄRER har väldigt lätt för att döma andra - "lita inte på henne, hon är ond!" säger en och jag höll först på att dö av skratt - men såsmåningom inser man att INGEN karaktär i denna bok är riktigt ond eller riktigt god. Mer än så - man inser att Bergting beskriver alla karaktärer mycket sanningsenligt utan stämplar, vilket leder till att man som läsare i slutändan SJÄLV får fatta beslut om vem man ansåg handlade rätt eller fel.
Med tanke på detta blir mitt slutliga omdöme av boken
3/5
Maple. Maypole. Catch and carry. Ash and Ember. Elderberry. Woolen. Woman. Moon at night. Willow. Window. Candlelight. Fallow farrow. Ash and oak. Bide and borrow. Chimney smoke. Barrel. Barley. Stone and stave. Wind and water. Misbehave.