av Darulf » ons 14.1.2009 21:05
Lies of Locke Lamorra
Scott Lynch
I en fantasystad som påminner mycket om medeltida Venedig (staden Camorr består av kantoner och gatorna är vattenvägarna mellan dessa) lever och verkar The Gentlemen Bastards. Dessa är en samling tjuvar som sysslar med invecklade bedrägerier för att lätta på de rikas skattkistor. De leds av en man som har lika lätt för att ljuga som fiskar har för att pissa i vatten; den stora Thorn of Camorr; Locke Lamorra.
Men det har börjat ske farliga ting i Camorrs undre värld. Händelser som inte ens Gentlemen Bastards kommer att kunna lämna orörda.
Detta är en bok som ni bara måste läsa. Eller bättre upp, köp den! Och köp den på engelska, eftersom den svenska versionen är aningen urvattnad vad gäller språket. För detta är skitig fantasy som inte håller tillbaka på målande beskrivningar av den grövre karaktären. Fantasyn är ny och fräsch och den kommer emot en som om den vore utkastad i förbifarten. Något som endast stora författare kan göra. Och karaktärerna sedan! Man kan inte undgå att älska dem...
Här ett utdrag ur boken, där den yngste medlemmen Bug ur Gentlemen Bastards flytt genom att gömma sig i en tunna och hyra en kärrare att leverera tunnan till säker plats. De två tvillingarna Calo och Galdo tar emot honom.
"I was going to say something symphatetic about you lying around in a cast for half the day,"said Galdo, "but that was a damn silly thing to do."
"Oh, come on!" Bug sounded genuinely stung. "He thought I was in the cask the whole time, so why would he suspect me? And you just gave him a load of money, so why would he suspect you? It's perfect! Locke would appreciate it."
"Bug," Calo said, "Locke is our brother and our love for him has no bonds. But the four most fatal words in the Therin language are "Locke would appreciate it".
Rivalled only by "Locke showed me a new trick," added Galdo.
"The only person who gets away with Locke Lamora games..."
"...is Locke..."
"...because we think the gods are saving him up for a really big death. Something with knives and hot irons..."
"...and fifty thousand cheering spectators".
The brothers cleared their troats in unison.
"Well," said Bug finally, "I did it and I got away with it. Can we go home now?"
"Home," Calo mused. "Sure. Locke and Jean are going to sob over you like grandmothers when they find out you're alive, so let's not keep them waiting."
"No need to get out: your legs are probably cramped up," said Galdo.
"They are!" Bug sqeeked. "But you two don't really need to carry me all that way..."
"You've never been more right about anything in your whole life, Bug!" Galdo took up position at one side of the cask and nodded at Calo; whistling in unison the brothers began rolling the cask along the cobbles, steering for the Temple district, not necessarily by the fastest or smoothest route available.
5/5 färggranna svordomar.