Elorias Forum

Jag har dagen till ära klätt mig helt i vitt och för tillfället så ålar jag mig från driva till driva som värsta krypskytten i vinterkriget med ett mål. Tina. Snart framme....

Min mage vrider sig. Jag känner spänningen i luften och himlar med ögonen för att lugna ner mig själv. Det är ju bara ett snöbollskrig, ingen idé att vara nervös. Å andra sidan är jag ju nervös när jag leker capture the flag också, så jag har ingen ursäkt. Jag vill väl helt enkelt inte bli mulad, om det kommer så att det blir snökrig och inte bara snöbollskrig. Långsamt så sticker jag mitt mössbeklädda huvud upp över kanten av snöhögen, för att ta chansen och se vem som har en svag sida blottad medan jag kramar en snöboll mellan fingrarna.
Där, jag ser det - en del av ett huvud och en axel. Är det Tina, månne? Det gör ingen skillnad, här är det väl alla mot alla. Jag siktar, och kastar så hårt jag kan. Hoppas att det träffar. Och lika sant som jag heter Julia i förnamn, lika sant är det att jag inte kan sikta för mitt liv.

((Inkluderar mitt namn lowkey ifall det är någon som inte kopplar användarnamnet med real-life personen ))

Jag känner hur en snöboll nuddar i min mössa innan den viner förbi mitt huvud och landar i snödrivan framför mig. Jag flyger upp och vänder mig om i en enda (någorlunda) graciös rörelse. I min hand har jag en snöboll redo för avfyrning och med den andra armen kramar jag om de tre snöbollar jag lyckats få med mig. Nu är det krig! Jag springer mot min angripare, men tappar balansen och faller hjälplöst ner i snön när jag utan förvarning snubblar över en vitklädd Nettie.

Med ett högljutt "ouff" stannar jag till i mitt ålande när Tina plötsligt snubblar över mig. Men trots överraskningen skopar jag hastigt en hel famn snö över tina med lite klumpiga rörelser innan jag snabbt försöker ta skydd bakom närmsta trädstam. Den här gången e jag upp på fötter och springer. Jag skiter i ålandet för tillfället.

"Oh fuck. Shit. Shiiiieettt", kommer som en viskning från bakom min snöhög, som - mind you, är framför trädet som Nettie är bakom. My hideout has been compromised. Jag tar mina chanser, hoppar över snöhögen för att lägga distans mellan mig, Nettie, och den omkullsnubblade Tina. Heldre fly än fäkta... Jag är inte gjord för snöbollskrig. Men ja. Är du med i leken får du leken tåla, tänker jag och himlar med ögonen medan jag fortsätter springa.

Ser på avstånd vad om håller på att hända. Ja börjar rulla en stor boll som ja tänkt använda som skydd när ja kommer närmare.

Jag känner mig halvt begravd under snön och ruggar till då jag får snö innanför tröjan. Jag borstar bort snön jag fått i ansiktet och ser mig omkring. Nettie är borta och Julia springer en bra bit bort. Dags för en attack underifrån, tänker jag och gräver mej djupare ner i snön.

Jag, den store Conny, kommer framrusande från min iglo med massor av snöbollar i famnen och kastar snöbollarna mot allt som jag ser rör sig, dock är jag ingen säker kastare med med tillräckligt många bollar i luften så träffar jag säkert någonting. Så jag sänder 4 bollar mot Julia varpå jag sedan faller och krossar resten av mina hårt förvärvade snöbollar

Jag hinner inte reagera. Snöboll ett - snöboll två - snöboll tre. Varav in träffar mig i fucking ansiktet och bestämmer sig för att krypa in under jackan i nacken. Den tredje snuddar låret. Hjälplöst förblindad snubblar jag händlost över mina egna stövelbeklädda fötter, rakt ner i den djupa snön, "Connyyyy", spottar jag och försöker få det iskalla nu vattnet ur mitt ansikte på samma gång som jag kramar en halvbra boll och slänger iväg den i vad jag antar är Connys riktning.

Medan striden har rasat på ute på slätten har jag gömt mig i skogen en bit bort. Jag har med hjälp av en planka, en tunna och lite gammal hederlig finsk sisu byggt en katapult. Jag har, med hjälp av mina kunskaper som docent i Galen Vetenskap vid Åbo Akademi, räknat ut ungefär hur mycket kraft som behövs att sända iväg en gigantisk snöboll över slätten och träffa... någon.
Jag står med min kikare och tittar ut och ser Conny ligga på marken. Jag gör en snabb uträkning i mitt huvud och vänder min hemgjorda katapult i hans generella riktning och hoppar på ändan av plankan.
Den flyyyyger iväg över himlavalvet....!
Under tiden laddar jag om min katapult och riktar den mot fältet igen medan jag griper tag i min kikare.

Jag stiger upp och borstar av mig varpå jag blir träffad av en snöboll rakt i ansiktet och snubblar bakåt, vilket turligt nog leder till att Johans snöboll missar mig med bara några millimeter. Bollen faller ner i Tinas tunnel var jag dyker ner i hålet på jakt efter att få snö pesa Tina!

Jag gräver mig fram genom min tunnel. Plötsligt hör jag steg ovanför mig. Nu har jag... Nån! Jag gräver mig upp i syfte att låta marken räkna under någons fötter. Men min huvudräkning är inte vad den har varit och jag dyker upp bredvid Tobbi och hans snöboll. Samtidigt hör jag hur Conny närmar sig i tunneln. Jag kravlar snabbt upp ur hålet och gestikulerar till Tobbi att slänga ner snöbollar i det.

Under tiden har jag suttit och gjort perfekta snöbollar bakom trädet. Har nu fem stycken och jag kikar fram från mitt gömställe, ser en rörelse och kastar alla jag har. Men varken sikten eller träffsäkerheten är det bästa eftersom mina glasögon har immat igen så jag vet inte ifall jag har träffat nått mål eller inte.

Sent om sider fick jag höra att det hölls snöbollskrig och hade skyndat mig ut för att vara med. Jag ser Tina gestikulera något åt Tobbi innan en snöboll träffar mig rakt över glasögonen och jag hör att åtminstone två till viner förbi. För att se varifrån de kom drar jag fort av mig glasögonen och ser en suddig skepnad vid ett träd i riktning från var snöbollarna kom.