Bagarpojken med vingar

[dragonlady]

Pojken släppte ner henne i gräset och hon halvlåg stelt medan hon granskade pojken uppmärksamt. Hon visste inte vad han skulle göra ifall hon försökte fly. Hon visste inte heller ifall hon kunde fly. Hans stammande ursäkter och bekymrade blick visade att han inte ville skada henne, men varningarna om de Stora satt så djupt i henne att hon inte kunde slappna av riktigt ännu. Hon rörde försiktigt på sig och granskade pojken på samma gång för att se ifall han tänkte fånga henne igen. Hon kände att hon inte var nämnvärt skadad. Spindelvävsklänningen hade fått ta emot det värsta. Hon sträckte ut vingarna och rörde på dem för att se ifall hon ännu kunde flyga, vilket hon kunde, medan hon granskade pojkens reaktion ännu intensivare. Det var först när en blodsdroppe landade bredvid henne som hon såg hans skador. Rovfågeln hade hackat och rivit och slitit upp väldigt många sår i hans ansikte när han kämpat för att rädda henne. Rädda henne. Han hade faktiskt räddat hennes liv.
Insikten slog henne snabbt och brutalt och hon sjönk ner i gräset medan hon såg på den bekymrade pojken. Det var han som blödde men det var henne som han var bekymrad över. Hon strök tillbaka sitt rufsiga blåa hår och flög upp i ansiktshöjd med pojken. Hon flög fram till hans blödande sår och gnuggade hastigt sina händer mot varandra så att ett guldskimrande glitter började spraka från hennes händer. hon rörde varsamt vid såren och såg dem sluta blöda. Såren slöts inte men blodet koagulerade och började bilda sårskorpor. När hon fått alla sår att sluta blöda var hon trött. Hennes älvakrafter räckte inte längre till, hon var för ung och oerfaren för det. Men hon hade gjort så gott hon kunde. Hon såg in i pojkens ögon.
"Tack, för att du räddade mig från höken."
Hon log och flög sedan tillbaka mot äppelträdet för att vila.