av Darulf » ons 28.8.2013 15:14
Ondska är ingenting subjektivt eller abstrakt. Det är ett konkret fenomen.
Som notarie på tingsrätten kan man få se bakom samhällets ridåer. Pengar är allt som ofta drivkraften bakom det mesta och det får oss att förlora kontakten till det goda resonemang som vi borde vara kapabla till. Det är när vi objektificerar våra tankar och distanserar oss från det mänskliga i principernas glorifierade land, som vi glömmer hur man talar med varandra.
Men sen finns det onska. Likgiltighet för sig själv eller andra. Brist på empati och förståelse, en sakta urlakning av moral och samhälleliga avtal för allas bästa. Egoism rätt och slätt, vare sig det handlar om agerande eller passivitet. "Varför skulle jag ta ansvar för mina handlingar och mitt liv?" eller "Gör mot andra, för de skulle ändå ha gjort ifall de bara kommit att tänka på det före."
Men sedan finns det ondska. Att ta förbjudna eller omoraliska handlingar och göra dem i större omfattning efter medvetet övervägande. Att totalt distansera sitt agerande från samhället oberoende hur mycket lidande man sprider i processen. Att förtränga känslan för rätt och fel eller helt enkelt göra fel trots det. Upprepade gånger. Näst intill döden finns det ingenting som i långa loppet biter. Ett slags missbruk ,vare sig det är av samhället eller av något preparat.
Men sen finns det ondska. Allt liv är heligt. Vi har ingen förutom varandra. Men att se och förstå var gränserna går och sedan med uppsåt göra sådan som aldrig kommer att kunna glömmas, aldrig förlåtas eller ens lindras. Att med flit förstöra andras liv så att det inte bara skadar offret utan också alla omkring, såsom ringar på mörkt stilla vatten. Mord/dråp, övergrepp mot barn, sexuellt övergrepp, riktad skadegörelse, utnyttjande av hjälplös person, etc. Alla är förlorare, oberoende vilken sida man sitter.
Det är uppgiften för ett fåtal att handskas med onska, så att flesta kan leva utan den. Fundera på det ni nästa gång ni träffar en polis, åklagare, domare, advokat, socialarbetare eller annan som arbetar med att städa upp bakom ridåerna på detta vårt civiliserade samhälle.
Self-pity is the ugliest of human emotions. Grow up and get rid of it! - Stephen Fry