av Miyo » tis 2.3.2010 05:37
"Hallå, växeln."
"Hej, jag skulle vilja ha ett samtal med min kropp. Går det att ordna?"
"Ett ögonblick."
"Hej, det är Minnas kropp."
"Hej. Sori, men på riktigt - vad $@# håller du på med?! Du är sjuk en vecka, sedan har du det skönt och bra under den lediga veckan och direkt då jag ska tillbaka till skolan så låter du mig upptäcka helt nya vidder av migrän och magsmärtor! Jag vet att du inte tycker om mina oregelbundna sovrytmer, men mind you, det är DU som påstår att du är förbannat pigg när jag försöker göra något åt saken. Och hur förväntar du mig att hantera matrytmerna när du bestämmer dig för att vara hungrig helt på random? Jag kan inte låta bli känslan att du försöker göra en poäng om någonting. What the fudge is going on? Vi behöver kommunicera. På riktigt."
*pipar upptaget i andra änden*
Det var mitt klagomål halv sex på tisdag morgon, efter 5½ timmars sömnlöshet då jag äntligen slocknat kl. 19 (av trötthet efter all förbannad smärta) och sovit till midnatt. Svordom.