Elorias Forum

Hur svårt kan det vara att få skickat ut info till kunder?! Det är andra gången som firman inte skickat info till mig om att de inte fått tag på exemplar av produkten jag beställt och att de inte har en aning om när de dyker upp fler... Och denhär beställningen gjordes med ett preentkort jag fick för att de gjort exakt samma miss med min förra beställning!

Alltså.nog gillar jag att ha saker att göra men ibland är det för mycket tilm och med för mig. Vet inte varför saker ska hop sig just idag? Skola, jobb, pampcon, tandläkare och läxor. Och allt Måste göras idag. Inget går att skjuta på eller lämnas bort.när den här veckan är slut tänker jag fira.

Ack denna väntan driver mig til vansinne...
Aldrig har en vecka gått så långsamt.

Ungefär lika långsamt som jag går,
känner mig som en invalid pingvin

Lite mollstämd men va kan man. Tig, tig och gå min stig...

Känslan av marken som rasar samman under framtidsplanerna.
Det låter "Kras, du duger inte, knak, trodde du verkligen du skulle klara av, knarr, inkompetent, krasch".

Nehe!!!! Int då prkl... Hem tibax bara. Skär ner på vården ännu mer så kanske di kan skicka hem fem mammor istället för tre nästa gång. På onsda e vi iaf först i kön. Nej, jag är inte alls bitter..

Då man äntligen försöker reda ut saker som man sopat under mattan (och en del har legat där ganska länge) skulle det ju vara trevligt att veta vart f*n man hittar kvasten!

Jag är i nuläget inte förvånad över att ungdomar försvinner från radarn i dagens samhälle... Så länge allt funkar så är det gott och väl, men när saker skiter sig så vet man inte vad man skall göra. "Nåmen be om hjälp då!" ...skulle vara lite lättare att göra om man visste att det finns saker som går att göra och om man visste vem man skall fråga!

På väg att bli förkyld/febrig igen. Jag orkar inte.

Det finns också att köpa vitlökskapslar i apoteket. Två såna om dagen gör också susen för min del!

Och så var det den där känslan när man råkar ha all ingredienser hemma till en god middag för två, men är ensam...

Tungt att andas pga täppt näsa, men det är på väg åt rätt håll (se även Glädjeämnen)

Känslan när man inte är riktigt säker på om man kan stiga upp från stolen eller om knäet kommer att protestera... Åtminstone går det att gå och röra sig men inte att sätta sig ner på knä heller, för man kommer inte ända ner....
Speciellt irriterande när man vet att man inte gjort någonting ovanligt eller ansträngade, utan ens knä bara säger "nej, nu vill ja inte"...

Tydligen måste jag (igen) påminna min chef om hur mycket jobb jag skall ha enligt mitt kontrakt... Hur svårt kan det vara?!