Elorias Forum

Ni är så fina!

Syster nr 2 kommer att ha med sig en del smink som man också kan få låna om man frågar. Och samma syster tycker verkligen inte att syster nr 3 ska gråta mer. Vi kan säkert få hennes bistra mun att le lite.

Sedan så hoppas jag ännu att ni förlåter syster #3 för att hon kommer att vara klädd i en mörkgrå byxdräkt och inte svart även om detta vore brukligt. Dessutom är jacka och byxor omaka även om de smälter ganska bra in i varandra...

"Sedan så hoppas jag ännu att ni förlåter syster #3 för att hon kommer att vara klädd i en mörkgrå byxdräkt och inte svart även om detta vore brukligt."

Har ni (du) ingen som helst respekt för minnet av min döda bror?! Eller någon som helst uppfattning om vett och etikett? TRADITION är något som Bast och familjen Stridh håller hårt på. Därmed basta. (Inte för att du kommer att bli utkastad, stackars du. Vi tycker ju alla innerst inne synd om dig...)


(Och det där ovan var er fasters åsikt, inte min personliga. Sådär OFF så stör det inte mig alls, även om jag förstås har helsvart byxdräkt. - Dock inte kjol, för hörde att där kan vara aningen svalt och jag fryser typ alltid. Så förlåt för tantens byxor, alltså. Inte för att jag vet om 'tant' är rätt ord för en supertorped, om än nästan pensionerad sådan )

Syster nr1 ursäktar sig oxå i förväg pga sin klädsel... Hon rymms inte längre i sina svarta finkläder... Även om fröken Stridh nog skulle ha råd att skaffa nya kläder så har fru Sjöberg inte det

Syster # 1: Jag var på begravning i mars 1999 (dottern min är född i april 1999) och har ett par svarta snygga byxor (sydda av min mamma) som är snygga om man har en lång skjorta ovanpå (magdelen är av svart trikå med gummiband upptill, men byxtyget är riktigt snyggt). Kan vara för långa förstås, för jag är 173 cm lång. Å andra sidan har jag aldrig höga klackar...

Jag har en naturvit (köpt) ("siden" med mönstrad yta) mammaskjorta som jag hade utanpå på begravningen, och utanpå den en svart tunn ylletröja (som dock inte täckte skjortans nederkant helt, men allt kan man väl inte ha heller...)

Jag antar att byxorna är det stora problemet?! Om det gäller kjol kan jag inte alls hjälpa, men om du vill kan jag ta med byxorna så får du se om du vill låna dem. Let me know, okay?

Angående byxorna:

Antar att Du inte behöver dem?
I morgon blir det start c. kl 8 på morgonen för mig (den där fö---de snön ställer till det för långväga bilister...) så jag kollar inte forumet mer efter det här.

Men vi ses om drygt tolv timmar! (och jag som varken packat eller... sovit... men kanske man inte sover så mycket efter att ha hittat sin bror - mördad...)

(Ifall nån icke insatt läser det här: Jag har bara en syster på riktigt, inga bröder alls, så ni kan ta det helt lugnt! )

Sablar. Behöver sådär helt appropå skjuts från Vasa till lajvplatsen. Någon som är påväg imorgon från stan, som man får ta bilplats av?

Dags att ge feedback;

Ett lajv som var lika delar mordgåta och intrigerande mellan karaktärerna om att få övre handen. Utspelade sig under tillställningen efter en jordfästning, mafia-stil. Inte helt otippat att det lyssnades på tema-musiken till Godfather före.

Ros:- Maten: var ett plus. Det märktes att arrangören satt ner extra tid, möda och pengar på att skapa en mångsidig meny. Dessutom krävde ju ett så långt lajv lite käk och dessutom stödde temat detta (begravningstillställning).
- Platsen: Västerhankmo UF var ett bra och framförallt billigt ställe att vara på. Får en att tänka att det säkert finns ett antal ungdomslokaler runtom i bygden där vi inte varit ännu.
- Stämningen: Det fanns en tydlig uppdelning mellan syskonen Stridh och de övriga. Detta märktes vid matbordet. Personligen upplevde jag det som att status-spelet fungerade överraskande bra under detta lajv.
- Uppgift: Under lajvet hade varje karaktär en uppgift, något som skulle utföras under lajvets gång. Kan tillföra en hel del och driva igenom det som just den karaktären Detta är defenitivt något som stöder lajvet och som kunde implementeras i andra lajv också. Trots allt lämnar det spelaren med kontroll över hur, när och varför man gör sin uppgift. Således är det inte att raila spelaren.

Ris:
- De övriga anställdas dilemma: I och med att syskonen Stridh låste in sig för att diskutera de uppenbart pressande ärendena, lämnades resten utanför. Det kändes i längden bara tråkigt att vara förpassad till samma tre personers sällskap, även om det var dem man hade mest gemensamt med. Vi försökte lösa det med att supa IN-lajv, men det var mest tråktigt eftersom det inte fanns tillräckligt att spela på i det skedet. "Jaha, här är vi igen då.."
- Bastkänslan: Fick ingen känsla för organisationen Bast's närvaro under spelet. Tror inte att Bast's egna värde i sig någonsin cementerades varken före eller under lajvet, åtminstone inte så att det skulle ha kännts av på en gemensam nivå, men kanske det var annorlunda för syskonen... (se ris nr. 1 ovan).
- Städningen: Tog för länge. Efterlyser aktivare arbetsledning i detta skede, för att minimera drischande.

Omnämnanden:
De som spelade ut på speciellt sätt:
1. Anders. Man kunde se kugghjulen snurra alltid när Angela övervägde sina svar och handlingar.
2. Nanna. Bra timing på ditt raseriutbrott. Såg inte det komma...
3. Keke. Dubbelspelet gjorde du bra. Att betjänten började läcka dold kunskap gjorde att det fanns mer att spela på. Det stör mig något oerhört att jag inte kom på att muta betjänten halvvägs till Bahamas. Hade kanske haft inverkan på end game.
4. Pia. Som hade lajvsinnet att lämna kvar kistan på bordet och gå ut ur rummet.

Sedan vill jag ge alla en eloge för reaktionerna i slutscenen när pistolen drogs. Det kändes äkta att se folk (Nicke) ducka under bordet, etc. Rollerna skall vara rädda om sitt eget skinn.