Drakmåne

[Ath3n3]

[Elvea]

Jag kommer sen nog högst antagligen att anmäla mig, men vågar inte riktigt förrän jag fått mina semester-scheman :] Så det saknas nog anmälningar än!

[dragonlady]

[dragonlady]

Tänkte mig en uppdatering här nu. De flesta borde ha fått sina rollskelett i sin e-mail nu(förutom L. som redan har sin roll pga att du spelat den förut och J. som var så snabb att skriva sin roll att jag inte ens han skicka ut rollskelettet innan rollen kom ) och ifall man av någon anledning inte har den ännu så hojta till!
Behöver man hjälp eller bollplank vid rollskrivandet så hör av er till mig, annars så har ni till 10 juni att skriva och skicka in era roller.
Vissa kommer att få lite kort info om vissa saker som hjälp till rollskrivande, men annars är det bara att köra på så att fjäderpennan ryker!

Rollen som Handelskvinna/Handelsman 1 (Spontan och social med en auktoritär personlighet är det få som kan missa det när du gör entré. Dramatik är din följeslagare och den listiga och hemlighetsfulla glimten i ögonen gör att folk gärna dras till dig för att få reda på vilka av livets hemligheter du ruvar på. ) Har annars blivit ledig igen så ifall någon känner sig hågad och är supersupersnabb att höra av sig till mig så kan få tillfället att testa spela den. Jag lovar, den e bra

[dragonlady]

[dragonlady]

[dragonlady]

Pga personbortfall så är nu Rollen som STADSVAKT ledig!

Är man intresserad av ett par timmars värdshuslajv så anmäl dig genast!

Rollen är färdigskriven det är bara att skicka ett PM åt mig här för att endera ställa frågor om rollen eller för att anmäla sig till den.

Rollen är för tillfället manlig men kan nog gott ändras till en kvinnlig roll(eller ifall någon kvinna vill pröva på att spela en manlig roll så går det också)

[Tagrita]

Hejsan!

Hoppas någon frivillig (?) anmäler sig till stadsvakt, i annat fall så hoppas jag att jag (i förväg) får veta något om någon annan som finns på värdshuset oxo... Eller så får jag improvisera synnerligen friskt!!

hälsar 'Stadsvakt 2'

[dragonlady]

[dragonlady]

[Judith]

Och jag tackar för att jag fick hoppa in
Tack för alla samtalen och för den totala förvirringen i slutet

Emira/Stadsvakt 1(var det visst) tackar för sig och försvinner in i bakgrunden.

[dragonlady]

MÖTET

Den grå blicken som mötte Korzans var isande kall. Även om Rilio satt bekvämt bakåtlutad i den stoppade fotöljen så var hans muskulösa kropp redo för språng som en jagande leopard.
”Vad hände?”
Korzan berättade hastigt och metodiskt om vad som hänt kvällen innan. Även om han flög hastigt över orden när han nämnde det faktum att han låtit Drakryttaren han skulle hämta upp, smita sin kos med en pojkspoling till magikerlärling.
”Beskriv sierskan för mig.”
Korzan gjorde som han blivit tillsagd och Rilio svor tyst.
” Så de trigonska Valorna har börjat lägga sig i också.”
En tystnad sänkte sig över rummet medan Rilio satt i tankar och Korzan visste sin plats och öppnade inte munnen utan att ha blivit tilltalad.
”Du får en chans till”, sa Rilio till slut.”Följ efter flickan och magikerlärlingen. Ifall de hinner så långt som till lärlingens mästare, döda honom. Han är säkert duktigare magiker än vad du är, men du är bättre med vapen. Det är svårt att använda magi med en pil i hjärtat. ”
Rilio tystnade.
” Ifall du kan, ta med pojken till Berberion, Härskaren är alltid intresserad av drakmagiker, och ju yngre de är, ju lättare är de att tämja. Men ifall du inte har något val, döda honom också.”
Rilios fingrar dansade sakta vid stolens armstöd medan han tänkte och ett par gnistor sprakade mellan hans fingrar. När en eldslåga uppenbarade sig mellan hans fingrar stirrade han in i lågorna och sa sakta:
”Den andra Drakryttaren tar jag personligen hand om. Du kan gå nu.”

TILLSAMMANS IGEN

Vinceres lutade sig behagfullt tillbaka i den bekväma stolen vid värdshusets brasa. Stopet med mjöd han hade i handen var fylld till bredden, han hade haft en minnesvärd natt med den mörka gargonskan och han var ute på äventyr. Han, den sendranska adelsflickan Eranna, som för övrigt var riktigt het som gargonsk kvinna, Nubia och den sendranska prisjägaren Veneros, som bytt sida, var de enda i värdshuset för tillfället. Det var litet och sjabbigt och sådär passande långt borta från Acres hamn och ett av hans stamställen när han ville vara lite mer anonym i Acres. Ägaren var anställd av honom och han var duktig på att hålla käft om saker och ting.
Vinceres ryckte till och spillde ut lite av innehållet i sitt stop när dörren till värdshuset smällde upp på vid gavel. Med stormig min rusade Avindon in i värdshuset och rakt mot sin kusin.
”Vid Herias brinnande eldar, VAD håller du egentligen på med?! När man kommer tillbaka till Dansande Björnen så är stället i lågor och man talar om stridigheter och död! Det har tagit mig ett helt dygn att försöka hitta ett spår av er! Du har aldrig varit att lita på, Vinceres. Skulle du inte varit min kusin skulle jag hänga dig på plats och ställe!Var är Eranna?”
Vinceres som kände sin kusin lät honom gorma, oftast så skällde han mer än verkställde sina hot när det gällde släkten. Det var liksom inte första gången han fått en utskällning av Avindon, så han flinade bara och pekade mot bordet bakom Avindon.
”Avindon...”
Avindon snodde runt och stirrade på den mörkhåriga flickan som stod bara ett par meter ifrån honom.
”Eranna?” sa Avindon med tvivlan i sin röst.
Något mer krävdes inte innan hon flög in i hans famn och snyftade av lättnad. Han höll hårt och beskyddande om henne innan han tog ett halvt steg bakåt och stirrade chokad in i hennes ögon.
”Men älskling,vad har du gjort med håret?Och klänningen...”
Avindon skakade förundrat på huvudet.
”Jag gjorde det som måste göras. Den Eranna som varit finns nog inte mer.”
Avindon såg smärtan i hennes ögon och smekte bort en lock av det svarta håret.
”Du var fin som blondin, men jag gillar dig som svarthårig också”, sa han och flinade.
Men så mörknade han igen när hans blick fastnade på hennes hals. De röda risporna efter en dolk skvallrade om att hon hade råkat ut för mer under den korta tid han varit borta än någon velat avslöja ännu. Han släppte Eranna och med ett par steg var han framme vid Vinceres och gav honom ett kraftigt slag rakt i ansiktet.
”Är det där vad du kallar att beskydda henne?” röt han.
”Avindon,snälla,inte mer nu.” Eranna tog varsamt tag i Avindons arm.” Det räcker med våld, vi har sett mer av den varan under det senaste dygnet än vad jag orkar med just nu.”
Vinceres stirrade lätt chockad på paret som gick iväg till Erannas rum. Det var första gången i hans liv som han sett Avindon backa från en strid när han varit sådär arg. Och bara på grund av en liten adelsflickas lätta beröring och vädjande röst.
Han tog sig på fötter med hjälp av Nubia, rätade upp stolen som hade vält, satte sig i den och bad om ett nytt stop mjöd. Framtiden skulle definitivt bli spännande att se.



PÅ JAKT

Nostrio stegade runt i den lilla cellen som ett fångat djur i bur. Han hade försökt sova, men bara tanken på den förrädiska pojkspolingen och den där adelsslinkan som glidit ur hans händer fick hans blod att koka igen och han kunde inte ligga stilla. Han hade just fått tillbaka sin syn när Stadsvakten hade kommit till det brinnande värdshuset och arresterat honom och Sorino för olaga hot. När den första solstrålen letade sig ner genom fängelsehålans galler hörde han hur en nyckel vreds om i dörrens lås och han var snabbt framme vid dörren. En vakt stod utanför med en armborst riktad mot hans mage och nickade åt honom att gå före ut mot vaktrummen. Nostrio gjorde som han sa och när han kom in till vaktrummet stod Sorino redan böjd över vaktchefens bord och samtalade med honom med en irriterad ton i rösten.
”Det är ingen skillnad på vems uppdrag ni är här, du är i Erasien nu och då följer man Erasiens lag. Du ska vara glad över att kvinnan ni hotade inte kom med någon anmälan, mest på grund av att hon inte gick att finna. Gå nu, och jag vill inte se er igen här in Acres, kom ihåg det!”
Vakterna förde ut en bitter Sorino och en mordlysten Nostrio och när de nått en av de små stadsportarna så fick de tillbaka sina vapen och vakterna gick.
Nostrio stirrade stridslystet på sin chef.
”Och nu då?”
Sorino i sin tur stirrade på den stängda porten.
”Nu min vän, nu beger vi oss på jakt. Det här är inte affärer längre, de gjorde det personligt.”

VÄRDSHUSET DANSANDE BJÖRNEN

Eamon stirrade chockad på Inessa och glömde helt bort den rykande, blöta filten han hade i handen.
”Du sa du är vad?”
”Far vi måste bort härifrån.Nu!”
Inessa drog i Eamons ärm och han lät sig ledas ut ur värdshuset. Långt borta hördes springande fötter och skramlande rustningar, Stadsvakten var på väg och folket i hamnen hade redan börjat bilda en langarkedja med hinkar ner till hamnen. De brinnande brädorna i Eamons värdshus väste till när de första vattenhinkarna kastades på elden. På en kväll kände Eamon det som om han åldrats med minst tio år. Så mycket hade hänt på ett par timmar att hans hjärna hade svårt att få grepp om allt.
Men när släckningsarbetet var klart och Inessa och han gått igenom värdshuset och tagit med sig det som kunnat räddas,fann de att de hade mycket mer pengar än vad de trott.
Det tog sin tid, men beslutet att bygga upp värdshuset igen var något som han ville göra för sin familj. Det faktum att Inessa var hans dotter tog ovanligt kort tid att acceptera och hon hade ju alltid varit till så stor hjälp för honom. Och någon gång hoppades han att Derella skulle återvända till värdshuset och då ville han ge henne ett hem igen. Många hjälpte till i byggandet och Vita Haren erbjöd till och med gratis husrum för honom och Inessa tills allt var klart. Men Eamon var en ärlig man och han betalade för sig och sin dotter.
Till slut var Dansande Björnen på sin plats igen. Värdshuset doftade ännu av nyslaget virke och tjära när Eamon slog upp dörrarna för sina första kunder. Och det var inga få kunder. Alla ville dyka upp för att höra historierna om vad som verkligen hände på värdshuset den kvällen när det brann ner och när Inessa började dra rövarhistorier som varje vettig människa inte skulle ens lita det minsta på att det var sant, så flockades de bara mer. Men sanningen om Derella gled aldrig över varken Inessas eller Eamons läppar.
En kväll, när det för en gångs skulle var ganska lugnt i värdshuset steg en gammal man in tillsammans med en flicka. Flickan såg rätt alldaglig ut, men söt. Hon påminde lite om Derella och ett stygn av saknad knep till i hans hjärta. Men när hon log mot honom så hade hon världens ljuvligaste leende och han kunde inte låta bli att le tillbaka. Hon frågade efter vin åt den gamla mannen som gått och satt sig i ett hörn och han räckte henne ett krus med vin. Men när hon räckte honom mynt för att betala honom gled hennes skjortärm upp och han såg ett välbekant födelsemärke på hennes handled.En månskära och en cirkel.
”Åh, nej, inte igen” tänkte han och rös.