Det bara råkar vara så att det finns så otroligt mycket jag vill säga och så otroligt många jag vill tacka och jag tänker att då får det ta sin tid och plats att få det sagt.
Till att börja med vill jag säga att det på Mörka stigars ände fanns många helt otroligt bra saker, men tyvärr också några riktigt dåliga saker. Det var för min del ett väldigt minnesvärt lajv och överlag fantastiskt och underbart trots en del saker som med lätthet hade kunnat undvikas.
Jag tänker börja att nämna och rosa alla de fantastiska saker som lajvet förde med sig och innehöll.
- För det fösta vill jag tacka SL för allt arbete de lagt ner på lajvet och för att de orkat ta sig i mål med hela detta maffiga projekt. Personligen vill jag främst tacka Basti som var den som jag hade kontakt med från början och som godkände att jag spelade min roll från Blodröd måne igen. Tack Basti för att du sedan stod ut med mina kommentarer, frågor och min överdrivet långa roll.
- För det andra vill jag rosa lajvplatsen. Visst var marken stenig och många snår svårframkomliga, men oj vilken vacker plats expeditionens läger hade fått. Jag kände mig skyddad av kullens branter och av stencirkeln som omgav tälten. Trots att vägen låg bara ett stenkast bort så var vi ändå mitt ute i ingenstans och den icke-kartlagda terrängens hotfullhet kändes verklig. Gruvan och gravgården gav mig rysningar första gången jag såg dem och gjorde världen så påtagbar och äkta.
- Jag vill också rosa SL för hanterandet av HOLD-situationen som uppstod på lördag. Av vad jag såg av det hela så sköttes det föredömligt och fick tillräckligt hög prioritet. Det är lätt att fundera på hur mycket allvar man ska lägga vid en sådan situation och att vara rädd för att överdriva sin reaktion, men ni gjorde verkligen bra ifrån er när ni kallade in både brandkår och ambulans.
Nu kommer vi till en lite tråkigare del av det här inlägget: ris.
- Som den relationsspelare jag är tycker jag att balansen mellan relationsspel och händelsespel inte riktigt var i sin ordning under lajvet. Jag själv koncentrerade mig främst på relationer och det subtila intrigerandet, men det var svårt att hinna med det i den utsträckning jag hade velat eftersom så många andra av spelarna/rollerna sprang omkring och inte fanns tillgängliga för relationsspel, vilket i sin tur inte behöver ha varit deras fel då de behövt reagera på händelser som satts igång av andra spelare eller av NPCer. Det var i mitt tycke för mycket händelse och för lite nyansering av roller, känslor och relationer. Jag tror exempelvis inte att alla de NPCer som SL använde sig av skulle ha varit nödvändiga. Allt det här vet jag att väldigt långt är min egen personliga åsikt och att det säkert finns andra som inte håller med.
- Ett stort ris går till alla off-grejer som låg utströdda i expeditionens läger eller på ett eller annat sätt användes helt öppet under lajvet. Kring matlagningen och vattenförsörjningen fann jag till min besvikelse att den ”360 graders illusion” som omtalades i projektets visions-text verkligen inte uppfylldes och eftersom matlagningen skedde centralt i lägret och var en viktig del av lägerlivet så störde det en del av min känsla. Att spelare dessutom visade så lite respekt för lajv-illusionen gjorde mig också besviken. Saker som ficklampor, privata plastpåsar med mat i, moderna hårborstar och fullt synliga sockor med logon och moderna märken på kändes som onödiga delar av lajvet.
- Jag tänker också risa det verbala offandet som förekom alltför ofta. Så har det inte varit tidigare på Elorias lajv och det skulle inte ha behövt vara så nu heller. Jag tycker absolut inte att det är något fel att offa om det behövs, men mycket kan skötas snyggt in-lajv utan större besvär och huvudbry och det som inte kan det så kan med fördel tas mycket mer diskret än det gjordes nu. Off-diskussioner ska inte ske högljutt inför alla andra på lajvet eller kring den mysiga lägerelden på kvällen. De ska ske snabbt och tyst och diskret lite vid sidan av och känner man att man behöver en ordentlig paus och vill få prata ut om något off så avlägsnar man sig självklart från lajvområdet först.
Med detta tråk överstökat så tänker jag övergå till beröm och rosor till specifika spelare och roller. De flesta roller som jag hade något att göra med under lajvet lämnade något slags intryck och jag känner att jag vill ge många av dem åtminstone några rader.
Ryvas/Anders – Skulle jag kunna hålla mig till ett enda specialomnämnande så skulle du få det Anders och jag vet att du redan är medveten om varför. Den vänskapsrelation som våra roller hade var fantastisk och hela Sinves sista dygn i livet fick en guldkant tack vare Ryvas. Att relationen ens uppkom var ju lite av en slump rent off, men gudarna ska veta att jag är så glad för just den slumpen. Tack för att Sinve fick vara Ryvas vän och för att Ryvas så snabbt började uppfatta när Sinve var Sinve och inte bara Zinaida som spelade Sinve. Tack för att jag fick väta ner ditt ansikte med mina tårar när Ryvas låg svårt skadad utanför lägret. Tack för dråpliga små samtal om figurer i glöden, för allvarliga diskussioner om död och vänskap, för floder av tårar när dödens tvång blev ett faktum och för långa stunder i tystnad. Du gav Sinve någon att ty sig till och Zinaida någon att rikta sin elakhet mot. Tack för den gemensamma vaknatten och rädslan för gryningens ankomst och för att Sinve en stund under den natten fick vara fri från repet som band henne. Tack för kampen vid slutet när Zinaida med näbbar och klor försökte rädda livhanken, för tårarna efter döden vilka Ryvas blötte ner Sinves kropp med, för talet vid graven och för att Ryvas kommer att se till att Sinve inte blir bortglömd.
Lady Elenell/Carolina – Ett av mina mål med lajvet var att få vara en exemplarisk piga i alla fall en del av lajvet och jag känner att jag lyckades rätt bra, men sådant är svårt utan en matmor som ställer krav. Tack för att du ställde krav. Jag vill också tacka för Elenells hårda blick när Zinaida avslöjades, för Elenells förlägna blick när Sinve meddelade att manskapet spred oroande rykten om henne och Ranetheon och för att du verkligen lät dig bli uppassad.
Lord Ranetheon/Rasmus – Jag och Sinve kände oss osäkra på var vi egentligen hade Ranetheon och det var först när Zinaida kom fram som jag insåg vilket svin och vilket äckel Ranetheon verkligen var. Tack för hans läskiga blickar, för hans avskräckande nyfikenhet, för den maktkamp som förekom mellan honom och Zinaida och för hans otäcka tal om att han ville se på henne som sitt husdjur.
Anoria/Maria – Jag har svårt att definiera våra rollers relation, men känner samtidigt att den var otroligt viktig för min lajvupplevelse. Tidvis kändes Anoria hotfull, tidvis kändes hon stöttande, men alltid kändes hon awesome och auktoritär. Tack för våra samtal om Ryvas och om Sinves förestående död. Tack för dina brandtal som visserligen inte berörde Sinve och Zinaida särskilt mycket, men som var så fantastiska att höra på. Tack för både brutalitet och ömhet och för att du höll i Zinaida när hon var som mest på hugget och helst hade velat gå fram till varje enskild person i lägret för att invadera deras personliga sfärer.
Queiron/Kristoffer – Trofaste, snälle Queiron. Vad Sinve tyckte om honom och vad hon kände sig beklämd när hon såg hans missmodiga, vantrogna och misstänksamma blickar efter det att Zinaida hade avslöjats. Tack för örfilen som Queiron gav Zinaida, för vänskapen som ändå fanns kvar till Sinve och för att du, Kristoffer, tog på dig den tunga rollen som fältkock. Jag vill också be om ursäkt för att jag inte hjälpte till med maten lika mycket som jag hade tänkt göra.
Aska/Vivi – Vi talade inte jättemycket under själva lajvet, men jag kände att våra små mail innan hade gjort susen för det kändes inte underligt att betrakta Aska som en vän och de små ordväxlingarna som skedde mellan Aska och Sinve kändes naturliga. Tack för varje glatt ”God morgon” och för varje trött ”God natt”. Tack för att Aska fanns där för Sinve och för att hon kom springande när hon hörde sitt namn ropas då Sinve höll på att bli avrättad. Tack för tårarna och tack för skratten.
Vargtass/Sandra – Vargtass var ett leende ansikte och en trevlig samtalspartner i Sinves hektiska liv. Det kändes som att Vargtass alltid hade ett leende till övers för Sinve och även om hon kunde göra Sinve beklämd med sina skämt om Ryvas så tyckte Sinve mycket om henne. Ett av mina absolut starkaste minnen från lajven skapades av Vargtass som lite tveksamt kom fram med Ryvas rustning till Sinve då Ryvas var tillfångatagen av orcherna. Zinaida hade dittills haft kontrollen och bara varit måttligt orolig för Ryvas, men synen av Ryvas övergivna rustning gav Sinve tillräckligt mycket kraft för att ta kontrollen och hon satte sig ner på en sten och grät av oro och rädsla medan hon kramade rustningen. Tack för att Vargtass fanns där och brydde sig!
Enea/Tova – Sinve gillade Enea. Zinaida gillade att utnyttja Enea. Dessa två tillsammans ledde till en viss förödelse. Sinve njöt av Eneas sällskap och Zinaida njöt av att få veta så mycket om bland annat kristallerna. Tack och ursäkta för att hon så skamligt fick dra nytta av Eneas tillit till Sinve. Även om Neyas ilska var väl värd att rädas så var inte heller Eneas ilska något att ta lätt på. Sinve skämdes så djupt. Tack för att du drack det förgiftade vattnet och tack för en fantastiskt spelad förgiftning. Tack för många små pratstunder, för att Enea hindrade Neya från att helt misshandla sönder Sinve och för att Enea tog emot pengarna som Sinve gav henne under sin sista natt.
Neya/Josefine – Zinaida hade inte riktigt räknat med Neyas brutalitet, egensinnighet och driftighet när hon förgiftade Enea. Hon hade inte heller räknat med att bli utsläpad i skogen och slagen medvetslös av den bittra Neya. Skulle hon ha varit lite smartare så skulle hon givetvis ha låtit bli att gömma gifterna på sig och inte heller burit med sig dagboken eller dolken, men det skulle ha gjort hela situationen mindre intensiv och mer tråkig ur ett off-perspektiv. Nu hade Neya verkligen bevis och fog för sin ilska. Tack för att jag fick totalförlora i brottningen/misshandeln ute i skogen och för att Neya tidigare under lajvet hade verkat rätt trevlig mot Sinve. Tack också för vår stund off med matlagning och tjatter när alla andra var vid SLC efter HOLD-situationen.
Arrah/Tina – Sinve gillade Arrah direkt då hon insåg att Ryvas gillade Arrah och att Arrah gillade Ryvas. På något plan gjorde Arrah det så mycket lättare för Sinve att fatta sitt beslut om att dö eftersom att hon visste att det fortsättningsvis skulle finnas någon som skulle ta hand om hennes vän. Tack för att Arrah och Ryvas var så fina tillsammans, för att Arrah lät Sinve och Ryvas ha den där sista natten tillsammans, för att Arrah såg det goda i Sinve och framförallt ett stort tack för din sång på väg till Sinves begravning. När jag hörde melodin eka i skogen så grät jag som ett litet barn där jag stod vid Sinves grav och väntade på er.
Ceriah/Freya – Tack för att Ceriah var någon som Sinve fick skydda och vaka över. Sinve hade en del hönsmammighet i sig och Ceriah var den perfekta kandidaten för detta beskyddande och omhändertagande drag. Tack också för att du kom till Sinve med saker som Ceriah hört och upplevt även om Sinve tyckte att mycket av det verkade absurt. Jag hoppas att du som nybörjare hade ett trevligt lajv och att det har gett mersmak.
Ain/Emilia – Det är så synd att lajvet blev så avtrubbat för din del. Jag tyckte om att lajva med dig och tyckte om ditt sätt att hantera situationer som kändes besvärliga för våra roller. Tack för våra hastiga små samtal i lönndom och för våra gemensamma förbittrade blickar på Vägvisaren. Även om Zinaida egentligen ljög som en borstbindare för Ain så kändes vårt intrigerande betydelsefullt. Jag hoppas att även du som nybörjare hade ett trevligt lajv och att jag kommer få se dig på fler i framtiden.
Aiela/Hanna – Hatet mellan våra roller blev aldrig en stor grej under lajvet, men åtminstone jag kände att det alltid bubblade lite under ytan och fick både Sinve och Zinaida lite ur balans. Tack för de hatfyllda samtal vi hade och tack för att Aiela avslöjade Sinve som agent för tjuvgillet vilket ytterligare gav henne ett problem att handskas med bland alla de anklagelser som riktades mot henne.
Vägvisaren/Kevin – Allvarlig och fast som han var och med Pahns gudasvärd på sin sida så var han nog den som Zinaida näst efter Ryvas fruktade mest. Han sa inte många ord till Sinve/Zinaida, men de han sa om att kämpa och om att vandra en väg istället för flera stärkte Sinve. Tack för att han såg det goda i Sinve och för att han försökte hjälpa henne.
Frälsaren/Henrik – Sinve hyste en djup respekt för frälsaren och Zinaida en viss avsky. Att ha hans svärd riktad mot sig när man sitter på knä i blåbärssnåren var en läskig och häftig upplevelse. Tack för hans vaksamhet gentemot Zinaida och för hans försök att driva ut Zinaida ur kroppen. Framförallt tack för hans medverkan vid Sinves begravning, för hans tårar, hans välsignelse och för hans T-kors som Sinve fick på sin grav.
Valyyria/Camilla – Det var så uppenbart att Valyyria brydde sig och jag uppskattar att hon visade sitt medlidande och sin omsorg gentemot Sinve. Hon var en av dem som verkade hålla koll på när Sinve var Sinve och när hon var Zinaida och jag älskar Valyyrias förskräckta och lite äcklade blick varje gång hon fann Zinaida där hon hade hoppats finna Sinve.
Arymis/Minna – Arymis var så svårförstådd, men för Sinve också så lätt att ha att göra med. Sinve visste att hon skulle servera Arymis mat och om Arymis i övrigt ville något så visste Sinve också att hon skulle säga det rakt ut. Tack för både förvirring och klarhet och off-rysningar när jag märkte hur otroligt obrydd Arymis var om vissa saker.
Marnamas/Jan – Tack för det totala hatet och föraktet som strömmade från Marnamas när han fick veta vem det var som dödat Bosco och tack för att hatet omfattade även Sinve. Det är inte alltid lätt att se skillnad på två sidor av samma mynt och Marnamas gjorde detta så tydligt.
Tehani/Linda – Vi hade inte mycket med varandra att göra under lajvet, men den sista morgonen berörde Tehani mig och Sinve djupt i alla fall. Tack för att du då stressade på expeditionen och på det sättet fick Sinve att så tydligt inse att hon inte skulle komma från platsen levande.
Arya/Pia – Tack för det mörka samarbetet och för Aryas förvånade min när hon slöt upp med Zinaida för att vänta på likbäraren. Jag är så glad att Zinaida kunde hitta Arya i lägret när hon hade de två kristallerna och snabbt lämpa över dem på henne innan helvetet brakade lös kring förgiftandet av Enea.
Alyssa/Annika – Du var den läskigaste och hårdaste fångvaktaren i hela expeditionen. Sinve pratade och försökte vara vänlig, men Alyssa stod bara där och stirrade stint. Tack för fastheten och för att du skrämde Sinve varje gång hon obetänksamt började leka med repet som hon var bunden med.
Nima/Linn – Vi hann inte spela mycket under lajvet, men tack för scenen som vi spelade innan. Nimas utbrott mot Sinve och dess konsekvenser kändes viktiga för lajvet och för Sinves relation till Ryvas.
Davon/Erik – Tack för att du var en av dem som grät på Sinves begravning och för att Davon lovade att skriva en egen vers om Sinve i sin sång. Tårarna brände bakom mina ögonlock även om jag skulle spela död.
Många av mina favoritscener har jag redan nämnt på ett eller annat sätt i mitt mångordiga rosande av roller och spelare, men jag tänker nämna ytterligare en händelse, något som hände off. Jag gick från Sinves begravning och kände mig mycket modfälld. Jag tror att tårarna rann på mig och jag kramade hårt om de saker som Sinve hade fått med sig i graven. Ute på vägen mötte jag en underlig filur med konstiga tecken i ansiktet och med rött hår och skägg. Det dröjde ett tag innan jag insåg att det var Keke. Han log mot mig och verkade, trots alla SL-umbäranden, fylld av energi. Med taggad röst bad han mig att gissa vem han var, men jag kunde inte. Entusiastiskt påpekade han efter ett tag att han skulle föreställa Ratatosk och gick sedan vidare. Det sista jag hörde av honom innan han vände in i skogen för att gå in-lajv var ett exalterat ”SQUIRREL!” och mitt i min efter-lajvet-misär kunde jag då inte låta bli att skratta. Underbart och befriande.
). Det enda jag egentligen har kvar är att dela ut Rosor till andra spelare. Så det är det väl bara att göra 
