Frostvargens tid - Norrskensdans

[Shantina]

Hälsningar från Spelledarna Annette Sjöskog och Tina Backström!

Nu vankas det stämningslajv i sann fantasy-anda. Detta kommer att gå av stapeln den 6-7 december och kommer att hållas i Kajane stuga i Pörtom. Vi hoppas att vi snart får ihop till en hemsida, men här är lite teasers så länge vi väntar. Stämningstexten nedan förklarar ett fenomen som sker i världen en gång om året, vid vintersolståndet.

Frostvargens Tid
Tyst smög sig pojken in i en av Gargonias sagokammare. Det var många människor där ikväll och han flinade för sig själv.Det skulle bli ett präktigt byte härifrån.
"Jag ska berätta för er nu om Zarion och Frostvargen," nästan viskade den gamle sagoberättaren från bardisken.
Pojken stelnade till med handen i en av de aningslösa kundernas fickor. Han drog sakta bort handen och stirrade på sagoberättaren. Resten av människorna i lokalen hade också stelnat till. Sagoberättaren log förtroligt och lutade sig lite framåt medan han hastigt såg sig om. Pojken insåg att han var oerhört skicklig för med sin förtroliga ton och en enda mening hade han redan trollbundit hela sin publik som förväntade lutade sig mot sagoberättaren. Det att han tänkte berätta en av de förbjudna historierna spelade väl också in förstås.
"I tidens begynnelse, när guden Sinh i sin ilska för att ha blivit försmådd, släppte ut monster på vår jord så var det på hans son Zarion att hitta, fånga, förvisa, tämja eller i värsta fall döda alla monster med hjälp av drakarnas moder, Eya. Ett av de här monstren var den fasansfulla Frostvargen. Frostvargen var en gigantisk vit varg med röda ögon. I hans fotspår följde is och frost och i hans päls glänste snöflingor som diamanter. Han var så vacker att varje byte som såg honom blev som förtrollad av hans skönhet och väcktes inte ur den innan hans kraftfulla käkar högg tag om deras strupar. Frostvargens herravälde över snötäckta skogar var grym och människornas försök att bekämpa honom var aldrig lyckade. Oftast kom de hem med en bråkdel av gruppen som for och med Frostvargen betydligt mättare. När Zarion fick höra om detta flög han med sin pärlemorskimrande drake norrut. Väl framme vid Frostvargens revir satt han av Eya och såg sig om. Det var isande kallt och snö och is täckte marken och träden. Dagsljuset var så svag att det knappt han bli dag innan natten och mörkret tog vid igen. I alla byar på Frostvargens revir brann höga brasor för att hålla bort besten och skogens djur var tyst och stilla för att inte väcka den vita vargens intresse. Zarion drog sitt svärd och ropade med mäktig stämma.
"Frostvarg, du vackra vita. Visa dig för mig om du vågar!"
Ett par fåglar som gömt sig i ett träd flög förskräckt upp och en hare kilade iväg över snön, bort från Zarion. Efter en stund syntes ett par röda ögon i mörkret och ut i månskenet kom Frostvargen gåendes. Zarion flämtade till när han såg Frostvargens gudomliga skönhet och sänkte svärdet. Men Eya som var immun mot Frostvargens hypnotiserande utstrålning väckte Zarion med sina tankar.
" Zarion, mitt hjärta." hörde han i sitt huvud." Ta dig ur det här innan vargen har din strupe i sin käft."
Zarion kände hur en mur byggdes upp inom honom med hjälp av Eya och sakta kunde han börja tänka klart igen. Vargen morrade missnöjt när han kände hur hans makt över gudasonen försvann. Zarion höjde sitt svärd igen och var beredd när Frostvargen attackerade. Men få är de gånger som Frostvargen behövt lita på sin list, styrka och stridskunskaper när han träffat på något som han sett som sitt byte och den stridsvane Zarion var snart Frostvargen övermäktig. Med gudasvärdets vassa klinga mot sin strupe bad vargen om att skona hans liv och Zarion backade ett steg. Frostvargen fängslades så, djupt nere bland bergens rötter i norr, med kedjor smidda i drakeld. Men innan Zarion gick därifrån såg han en sista gång på vargen. Han såg så ynklig ut och ett par diamantskimrande tårar rann nerför hans mjuka päls. Zarion, vars skyddande mur fått sprickor, fick dåligt samvete och vände sig om.
"Du får en önskan uppfylld för att lätta på din tid i ditt fängelse."
Frostvargen funderade en stund.
"En natt per år uppe på jordens yta. Med fri tillgång till byte och ingen som stoppar mig."
Zarion nickade.
"Avgjort."
Men redan nästa år när vargen släpptes fri insåg Zarion sitt misstag. Frostvargens hypnotiserande krafter var så starka att han kunde locka hela byar i sitt fördärv på oerhört kort tid. Zarion gick till Eya för att få råd.
"Jag kan inte ta tillbaka mitt löfte till Frostvargen, men jag kan inte heller låta honom hållas. Eya, mitt hjärta. Vad ska jag ta mig till?"
Hon funderade en stund och sa sedan.
" Du kan inte ta tillbaka det löfte du gav men du kan ändra på oddsen för att människorna ska klara av vargen själv. Hans krafter är magiska. Ta bort magin så är han ändå bara en varg."
" Det kan fungera. Men hans kraft är bunden till jorden, till Gaya. Jag kan inte ta bort hans krafter utan att rubba på resten av magin i världen. Blir han utan, blir alla utan."
"Må det så bli."
Och så blev det. Det är därför all magi i världen försvinner en gång om året, under den mörkaste tiden, när dagsljuset är så svagt att det knappt hinner bli dag innan natten och mörkret faller på igen."
Pojken insåg att han knappt andats under berättelsens gång och nu tog han ett djupt andetag och såg sig runt. Människorna runt honom verkade vakna upp som ur en dröm, alla hade varit lika hypnotiserade av sagoberättarens röst. Pojken sneglade på sagoberättarens vita skimrande hår och funderade lätt ifall mannen möjligtvis hade Frostvargens krafter i sina ådror. Sedan ruskade han på huvudet och fortsatte med att överföra andras ägodelar till sina egna fickor.

***

Med detta lajv vill vi lite testa på att gå tillbaka i Eloria-tiden till när rollerna var färdigskrivna redan när man anmälde sig (eller, mer eller mindre färdiga i alla fall) och när vapen ännu var rätt sällsynta på lajv.
Det vi strävar efter är att skapa ett stämningslajv med fokus på relationer och allmänt umgänge. Tanken är att det inte ska ske några riktiga strider, därför kommer också väldigt få vapen att finnas på plats (det betyder ju dock inte att det inte kommer finnas möjligheter till slagsmål).
Lajvet kommer att utspela sig inomhus, men utan att vara ett värdshuslajv. Temat för lajvet kommer att vara ett stämningslajv med inslag av medeltida high fantasy.


Så, vad säger ni? Kommer ni med och dansar med oss i Norrskenet den 6:e december?

[Eldar]

Jag kommer gärna och dansar i norrskenet med er!

[JazonMaxuz]

O ja ser framemot det redan

[Kulla]

Kommer gärna om tid finns

[Chali84]

Jag är nog med på ett hörn jag också

[PaxMayne]

Är intresserad! Fåsse om jag slipper hem bara...

[Alikai]

Låter härligt! Måste se hur ekonimin och tidtabellen ser ut då

[Tagrita]

Definitivt intresserad! I synnerhet det där med fokus på relationer och inga vapen tilltalar mig!

Räkna med oss båda... (dottern min och jag)

[Elvea]

Höh, både den finska omgången av Mad about the Boy (som är samma helg) och dethär lajvet är sådana som jag verkligen grämer mig över att missa :/

[Darulf]

Kommer ifall det passar in i livet i övrigt och om jag hittar någon roll som är intressant. Fin inledningstext.

[dragonlady]

[Daemonist]

Verkar nog riktigt trevligt, dock måste jag erkänna att jag har ett ganska stort problem med att termen "zigenare" används. Det är en term som uppfattas som nedsättande, vilket jag tror att föreningen gör gott i att hålla sig långt ifrån. När det därtill handlar om en romantisering av en minoritetskultur (vilket jag inte har några problem med) så tror jag nog att vill göra det så respektfullt som möjligt.

[Elvea]

Jag reagerade på samma sak.

[dragonlady]

ok, jag förstår er point, det gör jag.
Dock så har jag faktiskt talat med en zigenare(the real deal in the real world)och enligt honom så har nog varken han eller hans släkt problem med att ordet zigenare använd i allmänna sammanhang. Däremot så ser de rött när de hör ordet "tattare"
Så är det faktiskt någon som stör sig på just ordet "zigenare" så är det nog inte zigenarna själva.
Och då ska man också tänka på att det här är en fantasyvärld. zigenare i den världen har inget att göra med romer i vår riktiga värld.
Tänkte bara jag skulle meddela er om att vi nog försöker se ur alla perspektiv här.

[PaxMayne]

Jag vill bara hoppa in här och säga JÄTTEBRA att sådana här små saker uppmärksammas! Med tanke på vårens problem med användningen av begreppet "galningar" är det fördömt bra att vi lärt oss saker. Det sista vi vill är att någon ska börja kalla oss för rasister.