Elorias Forum

Åskan dundrade som om den bar vittne till alltets undergång. Vinden ven och isflingor skar hennes anlete. Men trots all dess förödelse rådde Dödsstormens Gränsland inte på henne. Ty inom henne brann den uråldiga kraften - Soljättinnan Raazas välsignelse, makten över magman och lavapantrarnas beskydd. All denna makt kunde dock inte rädda henne från rastlösheten inom henne och tröttheten som svepte in hennes själ i sin linda. Även Magmans Älvor behövde vila och gott sällskap.

Långt borta i stormen brann ett ljus, litet men obevekligt. Där kunde hon hitta ro för anden, dryck för strupen och sällskap för hjärtat. Långt där borta låg tavernan i Dödsstormens Gränsland.


TAVERNAN I DÖDSSTORMENS GRÄNSLAND är ett high-fantasy-evenemang där du - just du - får leva ut rollen du inte skulle få spela på något lajv. Evenemanget är inte helt och hållet ett lajv men inte bara heller en fest, utan någonstans mitt emellan. Vi spelar våra karaktärer som sig bör, men gör det på ett sätt som inte kräver att man ständigt upprätthåller en perfekt illusion.

Allt handlar om att öva improvisation och gemensamt berättande, samt att ha så kul som möjligt under avslappnade former. Vi kommer att spela överdrivna och färgstarka karaktärer som går bortom de vanliga gränserna och lever upp till fantasy-genrens allra häftigaste (och tokigaste) idéer.

För mer information, se:

Välkomna!

Wee
Har redan en finfin karaktärsidee i tankarna... nu sku jag bara behöva någon som sku kan hjälpa mig färga mitt hår mörkt eldrött...

Låter jätteskoj!!

... men tyvärr tror jag inte jag (vi) kan delta denna gång...

Hoppas nåt liknande kan ordnas vid ett senare tillfälle - kanske 3-4.1.2016??

PS. Hälsningar till JazonMaxuz: Det blir andra året i rad på Kajane för dig då, bara du kommer på lösningen till det där med hårfärgen... men butikerna säljer nog en uppsjö av hårfärger (fastän slutresultatet sällan blir det man tror att det ska bli, jfr köper svart hårfärg och får rödaktigt hår
... en hårfrisörska är väl den enda (?) som kan garantera (?) slutresultatet...

Det var synd att höra, Tagrita, men inte är det omöjligt att det kan köras igen någon gång.

Detta är en liten puff för att påpeka att man nu kan börja skicka in sina anmälningar!

Skulle vara kul att träffas och göra kläder till detta. Tror jag har diverse användbart tyg och så, men rätt lite idéer för tillfället. Och nitar, har en del nitar. Och läder. Man behöver alltid ha lite extra läder, det blir liksom bättre då.

Har någon en herr-modell vit tunika med ganska djup snörning? Typ en sådan:

(

Behöver inte vara precis lika djup snörning som på bilden, satte bara med den så att folk har en uppfattning om vad jag är ute efter.

Njaa... Har en bösskjorta med pösärmar som viker ner sig i någon form av urringning. Men den är HERRSTORLEK.

Kommer inte att använda den själv detta lajv.

Utlyser härmed en gemensam tillverkarkväll inför Tavernan det 10:e december från och med klockan 16 på Kaserngatan 10! (Ifall jag missat att något annat viktigt händer den kvällen, säg till!)

Bryter taggtråd mot fantasy-illusionen?

LAJV: Tavernan i dödsstormens gränsland: Rollbeskrivning: Pilgrim

1. Porten

Häxjägarens mantra: Utplåna ondskan var den än må vara och vilken form den än må ha. I detta värv finns inga oskyldiga, bara de tursamma och de otursamma. När dammet lagt sig är det de otursamma som fått betala priset. Men man vänjer sig fortare än man skulle tro, läser den heliga bönen och drar vidare.

I arsenalen av vapen mot ondska är det endast det sjätte sinnet som verkligen skyddar den rättroende. Ignorera denna känsla på egen risk. När mina stövlar träffade uthuggna trappsten på väg ner i grottans kompakta mörker, kunde jag känna nackhåren resa sig. Nyare offer med tomt stirrande ögon hade kastats i skrevor i bergväggen, men det fanns också tecken på äldre tillbedjan. Hällristningarna vittnade om en tid långt bortom det mänskliga minnet, kanske bortom mänskligheten självt. Ändå var skriften på väggen vid grottans slut fullt läslig i facklans ljus, om än med ett närmast levande, slingrande utförande.

”Jag är porten och mörkret.”

Det var här jag för första gången hörde skrattet eka i mitt huvud.

2. Kroppen

Att vara besatt är inte utan vissa fördelar. I styrka och snabbhet är jag lika övernaturlig som mina fiender. All magi som kastas mot mig slukas glupskt av demonen och de sår jag lider sluter sig på några minuter. Men korruptionen blir alltmer synlig och det är endast en tidsfråga innan mina yrkesbröder får för sig att syna min ”sjuka” lekamen närmare.

Det finns ännu tid att hitta ett sätt att fördriva denna varelse. Detta är det mantra jag upprepar efter ännu en sömnlös natt under stjärnhimlen. Inte ens den forne biskopen visade sig tillräcklig i sin förmåga att driva ut den, utan föll långt till föga. Hellre än lämna honom till det horribla slaveri jag numera känner allt för väl, avslutade jag och flydde i all hast. Måhända är detta enda gången demonen talat till mig med något annat än spe och smälek i rösten. Men dess beröm skär tusenfalt djupare i min själ.

Vid allt som är gott i världen, jag svär vid min fars minne att jag skall bekämpa denna demon med varje uns av min själ. Det finns ännu tid.

3. Rösten

Det kallar sig Alarec Kyla, vilket är bortom patetissskt... också för en människa.

Den enda ”Kylan” är den Tomhet jag lämnat bakom. Men mitt HAT och min ILSKA är starkare än någonsin, även om mina banemän har sedan länge förgåtts. I denna spillra till Värld, efterhållen av Oligarkernas värdelösa ursäkter till Ättlingar, gör jag min närvaro känd, med eld och aska.

Men denna varelse slingrar sig fortfarande som den masssk det är. Dess primitiva förstånd till trots kan den inte undgå att inse att kampen om denna Kropp inte var någon kamp till att börja med. Med varje hjärtslag stärks mitt Grepp, tills det inte finns någonting annat. Intet förutom att bevittna min storhet.

Kräla vidare lilla mask. Snart är du min.

4. Vägen

Dödsstormens gränsland. Det är passande att min Vandring skulle föra oss hitåt. Det är här mellan världar där avgörandet skall falla. Vi är blott redskapet av ett större öde.

För länge har en felaktig uppfattning av godhet fått förhärska. Det har lett till förfall och stagnation. Kärlek, moral, hopp, lojalitet och ett högre kall, alla dessa ting är ett annat namn för maskerad svaghet, i form av acceptans och underkastelse.

Hatet i mig uthärdar inget, det kräver förändring och gjuter eld i blodet och styrka i armen. Den renande lågan sveper fram över länderna, tändandes fnösket i vart hjärta. För hjärtat känner sanningen, även om huvudet berättar annorlunda. Vänd din blick inåt och du skall se att jag har rätt;
med hat är alla ting möjliga.

Lyss till dessa ord:

Om än jag vandra i dödsstormens gränsland
frukta jag intet ont, ty mitt hat är starkt,
svärd eller stav hindra mig ej.
Så duka mig ett bord i mina ovänners åsyn,
Smörj min gom med mjöd och låt min bägare rinna över.
Barmhärtighet eller nåd följa ej i mina spår
och denna värld skall bli mitt hus i evinnerlighet.

Vi är Pilgrim.

Efterlyser ringbrynjedelar, överlopps rustningsdelar, diaboliska detaljer och annat som jag kunde använda för att pimpa min utstyrsel. Har ni något liggande som ni funderat använda, men som inte blivit av? Löser in dem till skäligt pris.