Frostburen
Postat: tis 31.5.2011 22:49
** FROSTBUREN **
- Frostburen: Bordsrollspel, sensommaren/hösten 2011 (enligt Daraa’ebs ”motor” baserad på SOC)
INTRODUKTION MED INFOTEXTER
”Vad gavs i skam, förbytt i hopp
i nattens skydd utskuren
en gåva säll, så snart skall se
den som av frost är buren.”
- Hermann ”Prästen”, 1894
Tidigt i november 1920
Danjel Wikbladh kände lukten av unken luft och instängt, ruttet trä. Saltvattnet hade gjort träet murket. I likhet med de flesta byggnader i södra Pinjenäs, stod denna hopsjunken och sorglig invid den grå sjön, med höstliga träd som enda sällskap. Kronor av förvridna, lövlösa träd spretade mot varandra ovan stammarna. I denna trakt bodde inte särskilt många människor längre. Inga vettiga människor, efter vad Danjel hört. De hade varit undvikande och endast på avstånd velat följa automobilen där den kört in. Deras ögon hade varit utstående och kinderna bleka. Varför hans bror Petter, under sin tid som smugglare, ett år innan valt denna plats som gömställe, kunde Danjel inte förstå. Kanske för att den här byn undveks av de flesta andra. Han kände sig illa till mods, och hans hjärta började bulta. Golvet knarrade där han gick som ville plankorna ge efter och låta djupet inunder sluka upp honom. Han lyssnade i natten – var fanns de andra? Kvinnans gråt hade sedan länge upphört. Levde hon fortfarande? Så hörde han dem igen – stegen. Knarranden mot plankorna i närheten. Han snodde sig om. NEJ, tänkte han, DET FÅR INTE VARA SANT!
*
Decembervintern är kall i Pinjenäs’ storkommun år 1924. De österbottniska åkrarna ligger vintriga och kalla. Någon enstaka dunge av granar eller en ensam björk trotsar intigheten. Byborna låser omkring sig. Med kvällningen kommer rädslan hand i hand med vaksamheten. Man litar på ingen utom på de närmaste grannarna. I utkanterna av kyrkbyn Pinjebacka, i närheten av samma kapell där den sinnesville prästen Hermann Lassander tog sitt liv för trettio år sedan, har en kvinna och en man hittats brutalt mördade. Flera bybor runtom i bygden som vågat sig ut nattetid har försvunnit spårlöst. Det är fyra år sedan smugglarkungen Petter Wikbladhs bror Danjel Wikbladh försvann i södra Pinjenäs. Poliskommisarie Helmer Wallius misstänker att det rör sig om en större smugglaruppgörelse, och har satt inspektör Stenfors på ärendet. Hittillls har Stenfors’ utredningar haft föga framgång. Uppskrämda röster talar om att Hermann Lassanders spöke går igen, andra att värre saker från natten är på väg. Vem skall kasta klarhet över Pinjenäs’ natthöljda dunkel…? Finns det sanning i Hermann ”Prästens” tal om att Pinjenäs’ dragit ett digert straff över sig som nu börjat infrias?
- Frostburen: Bordsrollspel, sensommaren/hösten 2011 (enligt Daraa’ebs ”motor” baserad på SOC)
INTRODUKTION MED INFOTEXTER
”Vad gavs i skam, förbytt i hopp
i nattens skydd utskuren
en gåva säll, så snart skall se
den som av frost är buren.”
- Hermann ”Prästen”, 1894
Tidigt i november 1920
Danjel Wikbladh kände lukten av unken luft och instängt, ruttet trä. Saltvattnet hade gjort träet murket. I likhet med de flesta byggnader i södra Pinjenäs, stod denna hopsjunken och sorglig invid den grå sjön, med höstliga träd som enda sällskap. Kronor av förvridna, lövlösa träd spretade mot varandra ovan stammarna. I denna trakt bodde inte särskilt många människor längre. Inga vettiga människor, efter vad Danjel hört. De hade varit undvikande och endast på avstånd velat följa automobilen där den kört in. Deras ögon hade varit utstående och kinderna bleka. Varför hans bror Petter, under sin tid som smugglare, ett år innan valt denna plats som gömställe, kunde Danjel inte förstå. Kanske för att den här byn undveks av de flesta andra. Han kände sig illa till mods, och hans hjärta började bulta. Golvet knarrade där han gick som ville plankorna ge efter och låta djupet inunder sluka upp honom. Han lyssnade i natten – var fanns de andra? Kvinnans gråt hade sedan länge upphört. Levde hon fortfarande? Så hörde han dem igen – stegen. Knarranden mot plankorna i närheten. Han snodde sig om. NEJ, tänkte han, DET FÅR INTE VARA SANT!
*
Decembervintern är kall i Pinjenäs’ storkommun år 1924. De österbottniska åkrarna ligger vintriga och kalla. Någon enstaka dunge av granar eller en ensam björk trotsar intigheten. Byborna låser omkring sig. Med kvällningen kommer rädslan hand i hand med vaksamheten. Man litar på ingen utom på de närmaste grannarna. I utkanterna av kyrkbyn Pinjebacka, i närheten av samma kapell där den sinnesville prästen Hermann Lassander tog sitt liv för trettio år sedan, har en kvinna och en man hittats brutalt mördade. Flera bybor runtom i bygden som vågat sig ut nattetid har försvunnit spårlöst. Det är fyra år sedan smugglarkungen Petter Wikbladhs bror Danjel Wikbladh försvann i södra Pinjenäs. Poliskommisarie Helmer Wallius misstänker att det rör sig om en större smugglaruppgörelse, och har satt inspektör Stenfors på ärendet. Hittillls har Stenfors’ utredningar haft föga framgång. Uppskrämda röster talar om att Hermann Lassanders spöke går igen, andra att värre saker från natten är på väg. Vem skall kasta klarhet över Pinjenäs’ natthöljda dunkel…? Finns det sanning i Hermann ”Prästens” tal om att Pinjenäs’ dragit ett digert straff över sig som nu börjat infrias?