Papyrusrullen

[Darulf]

Väldigt intressant Dejan. Skall fundera var jag skulle få tag på den boken.

Under tiden har jag läst en Warhammer-roman. Den heter:

Blackhearts - The Omnibus - Nathan Long

En maktfaktor i Imperiet hittar en användning för krigare som blivit dömda till att hängas. Han skickar ut dem på ett självmordsuppdrag som enligt alla odds inte kommer att lyckas. De är män utan heder, män desperata nog att ta alla risker och kämpa in i det sista för att komma ut på toppen. De kallas Blackhearts. Detta är deras historia.

Som titeln antyder så är Omnibus en samling böcker som blivit komprimerad till ett enda verk på nästan 800 sidor. Började läsa det hela och kunde inte sätta ner den innan jag var klar. Nathan Long är den bästa författaren inom Warhammer-genren i mitt tycke. Kanske är det därför han numera skriver Felix&Gotrek-böckerna vilka är Warhammers flaggskepp ifall man så uttrycker det. Hur som helst är hans verk lättlästa och lätta att visualisera. Detta är snabb-tempo-fantasy. Warhammer-fans älskar stora strider, så naturligtvis finns det en del sådant där. Men det bästa i dessa böcker i mitt tycke är iallafall det som kommer emellan. Det är svårt att inte gilla karaktärerna i dessa böcker. Warhammer har förstått att det inte är de goda kvaliteterna som gör karaktärerna intressanta, utan snarare deras brister. Warhammer är lättläst. Och det är underhållande. Vad kan man egentligen mera kräva av en fantasybok? Filosofi? ... ja, kanske.

4/5 Brutna löften.

[Raven]

Läser för tillfället Way of Shadows skriven av Brent Weeks
har inte läst igenom boken ännu, men den är lite mer av en "I am HERO!" bok... (no hard feelings Calle,) men den är ganska lik Belgarion-Sparvhök-InsertHeroNameHere... Den är lite mer av de mörkare hållet, medan Eddings skriver åt de ljusare...
Kan sätta ut mera info och vad jag tycker om den när den är utläst, but at the moment! It's actually GOOD!

[Dejan]

Är det någon som läst nån av Joe Abercrombies böcker?

[postiljonen]

Jag passar på att rekommendera Neil Gaimans American Gods. Jag har just läst den för andra gången och är nu övertygad om att det är Gaimans bästa.

Givetvis en väldigt subjektiv åsikt, men i de flesta av hans böcker finns det nån liten grej jag stör mig på. Här sitter allt perfekt. Karaktärerna är i tarantino-klass. Bortglömda gudar blandas med amerikana och popkultur. Boken myllrar av en massa ministoryn och referenser. Gaimans språk sitter lika tajt som... fem lajvare i en vanlig personbil (?). Om du inte läst den, läs!

5/5

[Ludde]

Jag tänkte lite att jag skulle recensera The Steel Remains av Richard Morgan. Fick boken kastad på mig i SF-obkhandlen i Göteborg av ett besatt biträde. Visste inte riktigt vad jag skulle tycka först, tog mig tre dagar att läsa första sidan höll nästan på att ge upp men... sedan var jag fast....

Morgan är en nykomling i fantasy kretsar och TSR är den första boken i en serie som ser ut att verkligen greppa fantasy från nya vinklar. Boken följer tre åldrande hjältar, veteraner från en konflikt med ett främmande folk vilka kallas "the Scaled". Egar Dragonbane är en steppnomad som blev en imperieriddare och dödade två drakar under kriget för att sedan återvända hem och bli ledare för sitt folk samt valla kossor. Archeth halv människa halv Kiriath, en teknologiskt högutvecklad ras som under kriget slogs tillsammans med människorna men som efter att konflikterna var över valde att återvända i sina eldskepp långt bortom denna världen. Archeths mänskliga halva skulle aldrig överlevt resan så hon lämnades kvar hos ett folk hon aldrig känt sig hemma bland för att framleva sitt långa liv i Imperiets tjänst. Den siste i trion är Ringil of the Gladehouse Eskiath eller som han blev känd bland "the Kiriath" Ringil Angeleyes. Den främste krigaren i riket, skicklig taktiker och motiverande ledare som räddade hela Imperiet men som fråntogs sin ära och rättmätiga titel som Dragonbane samt blev utfrusen ur huset Eskiath på grund av sitt "degenererade" leverne och sina opassande "sängkamrater". Dessa tre var i sin ungdom hyllade av alla i Imperiet (stormakten i den fiktiva världen) men är nu nästan skamfläckar i Imperiets historia. Nya hot eller rättare sagt gamla hot lurar dock på Imperiet och den här gången har de inte fjäll. Som ni säkert förstår måste dessa forna hjältar än en gång ta tag i rikets och världens säkerhet.

Historien är inte unik men den råa och mörka berättarstilen är något väldigt speciellt och de teman som tas upp är något man inte ser i fantasy varje dag. Jag ser fram emot fortsättningen på historien om kriget mot "the Dwenda" och de unika vinklingar på gamla idéer som Morgan kommer med. Det finns en känsla av "Deverry" blandat med en nypa "Dragonlance" och den är överlag fruktansvärt behaglig.

4.5/5 Blodiga Blåa Svärd

[PaxMayne]

[Darulf]

Hmmm... verkar vara läge att recensera en annan författares verk, nämligen Brent Weeks. Han har skrivit The Night Angel Triology, vilken består av tre böcker:

1. The Way of Shadows
2. Shadow's Edge
3. Beyond the Shadows

Hittills har jag läst de två första och väntar på den tredje, men detta kan berättas;

Gatubarnet Azoth lär sig snabbt livets grymmare sidor. Han drömmer om att hämnas sina plågoandar, men hur? Han lägger märke till den legendariska "wetboy:n" Durzo Blint, som är den mest fruktade mannen i hela landet. Att jämnföra lönnmördare med wetboys, som använder magi till hjälp när de dödar, är som att jämnföra kissekatter och tigrar. Azoth ser upp till Durzo och gör allt för att bli dennes lärling. Frågan, skulle ha nu överleva länge nog att bli Durzos lärling, är huruvida mördarens livsfilosofi kommer att förstöra honom innifrån.

Dessa två böcker målar upp en mycket händelserik historia, som defenitivt inte går att förutspå. Såfort man tror att man vet hur det skall gå kastar författaren Weeks om helt och hållet. Själv hade jag svårt att sätta ner dessa böcker. Om man skall kritisera något, så är det kanske att det kunde ha satsats ÄNNU MERA på stora scenerna för att göra detta EPISKT. Men, det är fortfarande en förbaskat bra historia.

4/5 förgiftade dolkar

Vänta lite nu. Läste just att Erik har kommenterat den första boken. Så, vad tyckte du, och har du läst mera?

[Johanna]

Okej, tänkte fråga er om ni vet vilken bok men det kan bli lite svårt.
Mins varken namn eller författare men huvudpersonen var utvald att bli enm härskare så han hade inget namn, han tog namnet Ji senare från sina minnen (någon som ropade på honom men det enda han hörde var den första bokstaven.)
Han flydd norrut (om jag mins rätt) förfrös fingrarna på ena handen och färgade sitt hår vitt. Sen färgade han det svart och blev soldat i en armé.

Känner någon igen beskrivningen?

[Johanna]

Och så passar jag på att presentera en bok jag läst ut för inte så länge sedan:
Brave story av Miyuki Miyabe.

Den handlar om Wataru som reser till en annan värld ( Vision) för att fara på en resa till Tower of the Godess, där kan han få en önskan uppfylld.
Orsaken till att han kommer sig dit är att hans pappa lämnar dem för någon annan och hans mamma försöker ha ihjäl sig med gas.

Kan kanske låta tråkigt men jag vet inte vad allt jag ska berätta om den, en mycket lång bok. Men mycket läsvärd.[/b]

[Raven]

[Judith]

Jag har fortfarande inte kommit längre än hundra sidor i "The way of shadows"....

Kanske den helt enkelt inte är i min smak.

[Darulf]

Metro 2033 - Dimitrij Gluchovskji

Året är 2033 (tror man) och världen har blivit förstörd av kärnvapenkrig. Men Moskvas tunnelbana byggdes i tiderna till världens största kärnvapenbunker, vilket innebär att de sista spillrorna av mänskligheten lyckades fly dit och nu hankar sig fram, ja rent av adapterat sig till livet under jord. Där ryms folk av alla möjliga livsåskådningar, behov och övertygelser. Dessutom har radioaktiviteten ovan jord börjat skapa nya raser, som emellanåt slipper in i metron. Frågan är om inte hela metron har ett eget medvetande... Vad viskar de mörka tunnlarna egentligen?

Vi följer en man vid namn Artiom på hans hisnande resa genom metron, driven av ett behov som han inte riktigt förstår själv.


Shit, shit, shit. Vilken totalt underbar läsupplevelse! Efter att ha läst högar med fantasyböcker som sist och slutligen alla går ut på variationer av samma sak, är det fullkomligt underskönt att plocka upp en sci-fi av denna typ och utforska en värld som skiljer sig totalt från allt annat man läst om någonstans. Vilken DÖHÄRLIG idé detta är! PERFEKT! Allt är skitigt, fantastiskt, filosofiskt, nervkittlande, och totalt suveränt underhållande. Man vill bara läsa mera.
Jag utmanar er alla som någonsin lajvat. Plocka upp denna bok, läs några kapitel och kom sedan och säg att ni INTE skulle vilja lajva i denna värld.
Kunde fortsätta ösa lovord över detta ypperliga verk hur länge som helst, men ni förstår säkert vinken vid dethär laget.

5/5 patroner i magasinet på automatkarbinen i famnen medan du sitter och tittar in i de mörka tunnlarna i metron, lyssnandes efter ljud.

[sharon]

Härlig skala du har. Jag skulle ta boken direkt utan att ha läst varken böcker, fantasy eller sci-fi!

[PaxMayne]

Jag MÅSTE få låna boken av dig. Helst igår, men nu går nog bra också. Gah, har velat läsa den HUR länge som helst!

[Darulf]

Boken återlämnas till Vasa stadsbibliotek imorgon.