Papyrusrullen

av **Darulf** » ons 2.2.2011 16:44

Disciple of the Dog, av Scott Bakker

Detektivhistorier. Cyniska per defenition. En fråga om hur det hände och ifall man ännu kan påverka det som är.

Disciple Manning (ja, det är ett namn!) får i uppdrag att leta reda på en kvinna som försvunnit i en liten sömnig håla i ingenstans. I sig ingenting konstigt, förutom att sådant här verkligen inte händer på riktigt. Och det händer verkligen inte åt sådana som Mr. Manning.

Emellanåt plockar man upp något nytt. Detta är en genomgående sak med denna mina nya favoritförfattare R.Scott Bakker. Killen är filosof. Man vet att man kommer att få det man är van att få serverat åt sig med en rejäl dos av NYTT i sig. Sitter och nickar för mig själv genom boken, den innehåller en dos av sanning (curtesy of mr.Bakker). Dessutom är huvudpersonen skitintressant, tempot snabbt och utförandet tip top. Det är sådanthär som får en att känna sig bättre för att man är man.

Lätt den bästa detektivstoryn jag läst på länge.

99 933 rökta cigarretter av 100.000

av **postiljonen** » ons 9.2.2011 20:37

Lilla stjärna, John Ajvide Lindqvist

Han har kallats sveriges stephen king. Jag älskar Ajvide men novellsamlingen pappersväggar och romanen människohamn gjorde att jag kom av mig lite. Jag var riktigt besviken på människohamn. Det kändes som att den var skriven av en författare som har blivit blind av sin egen framgång.

Lilla stjärna är nästan lika bra som låt den rätte komma in. Det handlar om utanförsskap. Två flickor som inte passar in och deras berättelser. Som alltid är Ajvide fantastisk på att fånga Sverige. Det är så vanligt och så träffande, men nåt i vardagen går fel, jättejättejättefel. Och så blir det världens gastkramande skräckfeelis. Man känner på sig att det kommer att hända nåt fucked up. Det finns några inslag av nordisk mytologi och övernaturlighet, men annars är det rätt realistiskt för att vara Ajvide. Mycket splatter också. Det påminner om japansk splatter. Ni vet skolflickorna...

Slutscenen kan jag omöjligt skriva nåt om utan att förstöra för den som inte läst. Men den är sååå jävla bra!

8/10 söndersågade kassabiträden i helt vanlig förort nära dig. läs den.

av **Darulf** » tor 10.3.2011 20:52

Wise Man's Fear (Kingkiller Chronicles, day 2), av Richard Rothfuss

Under den andra dagen fortsätter den fromme värdshusvärden Kote (egentligen den beryktade Kvothe Kingkiller) att berätta för kronikören och sin lärling fae-väsendet Bast om sitt livs historia. Berättelsen tar oss från Universitetets faror och lärdomar, till hovintrigerande i Severen, till Fae-besök, till följande av den Inre vägen(antik-asiatisk stil). Det är berättelsen om byggandet av en legend, men det är ändå de små sakerna som formar den verkligt intressanta historien.

Hur kommer det sig att jag knappt kunde kontrollera min upphetsning när jag hörde om boken? Varför beställde jag den redan samma kväll från nätet? Varför läste jag den i ett sträck, till och med till den graden att jag offrade nattsömn?

Saken är den att vi läser alldeles på tok för mycket mainstream fantasy. Det finns få nya grejer, utan det mesta är en version av något någon annan skrivit bättre tidigare. Det bästa vi kan hoppas på är att bli lätt underhållna ett tag.

Detta är INTE mainstream. Det är dessutom kvalitetsmässigt två steg ovanför det mesta annat. Berättelsen är bra, men det är de små dagliga enskildheterna som gör det trovärdigt, rent av magiskt. Humor, mänsklighet, magi, svärdskonst, vänskapen, mysterierna, samt den svårförståeliga kärleken. Detta är sådant du känner, men allt som läses i denna bok känns fullständigt nytt. Det känns som en utdragen njutning att läsa denna bok. Njuuuuuuutning!

5/5 Nämnanden av Vindens namn.

Om ni ännu inte läst första delen av Kingkiller-Chronicles (Name of the Wind), är jag avundsjuk på er. Tänk att ha allt detta framför sig ännu.
Efter att ha sagt detta, är det någon av er som har min Name of the Wind? Sjutton, gissa om jag vill läsa om denna nu...

av **Sonja** » tor 10.3.2011 21:46

Vicke;
Den ha kommit ut!

(Du för låna min Name of the Wind om du inte hittar din egen innan det blir till abstinensbesvär :p )

av **Eldar** » fre 11.3.2011 08:05

Vickeeeee! Int sku ja få låna dendä boken nångång? *puppyeyes* 2:D

av **Dejan** » fre 11.3.2011 15:44

http://www.amazon.com/gp/feature.html?i ... 1000661941

Patrick Rothfuss och Brandon Sanderson diskuterar sina böcker och författarskap. Kan rekommenderas för alla fantasy-boknördar.

av **PaxMayne** » sön 13.3.2011 21:35

Well. Nu börjar det bli HÖG tid att jag berättar lite om mina nya favoriter, tror jag. Så, se nu alla på mig. *kröhöm*

Favorit ett: The Deepgate codex
del 1: Scar Night
del 2: Iron Angel

Över en enorm avgrund hänger den gotiska staden Deepgate i rostande kedjor. I dess mitt ligger Templet, där dyrkan av dödsguden Ulcis, som bor i botten av Avgrunden, sker. Till templet förs de döda för att därefter lämpas ned i Avgrunden, och i Templet bor också ängeln Dill, den sista i en lång rad tempelarkoner. Hans utbildning sköts av den något motsträviga tempellönnmördaren Rachel, som egentligen har bättre saker för sig: att jaga demonen som varje mörkmånenatt - varje "scar night" - dödar en av stadens invånare och dricker dennes blod.

Den här demonen är den ärrade ängeln Carnival, och bokens början, som beskriver just denne ängel och hennes strid mot tempellönnmördarna är något i HÄSTVÄG.

Tyvärr slackar serien av i den andra boken, men överlag är "the deepgate codex" en av de grittygaste, råaste och mest nytänkande fantasyserierna jag läst på länge.

4/5 dödsänglar

av **Darulf** » tor 28.7.2011 21:14

The Demon Saga: The Painted Man (av Peter V. Brett)

Människorna är inte längre den dominerande rasen i världen. En gång lärde de sig slåss mot demonerna och utrotade nästan dem. Men det var länge sedan och när demonerna retirerade började man undan för undan glömma bort de gamla runorna. Utvecklingen tog över och världen tog ett steg framåt.

Men så 300 år senare återvänder demonerna över en natt i stort antal. De slaktar människor till höger och vänster under natten. De kan nämligen inte existera i dagsljus, så natten är deras tid. Med de få runor som mänskligheten lyckas återupptäcka, skyddar man sig genom att dra sig bakom runsmyckade murar. För därute väntar den evigt hungrande undergången. Därute väntar fruktan och döden är bara en frågan om tid. Tid tills runorna sviker.

Men alla är inte lika nöjda med att gömma sig och hanka sig fram bäst de kan. Arlen är en yngling som ställer frågor om demonerna som ingen annan kan svara på. Dessutom är han en naturbegåvning på att rita runmönster...

Storybakgrunden är klassisk. Det är katastrofscenario med återstoden av världen, som håller på att sakta reduseras till ingenting. Livet är hårt och mycket farligt. Bretts bidrag i detta är hur till synes vardagligheter som man inte tänker på plötsligt blir mycket viktigare. Människornas anpassning för att överleva är mycket intressant att följa. Dessutom är Brett en bra författare. Karaktärerna är levande, storyn har högt men följsamt tempo och det finns ett bra mått originalitet där, även om det också finns sådant man kan känna igen sig på om man tittar noga. Själv kunde jag inte lägga ner denna bok när jag väl fått den i handen. Nästa del; The Desert Spear, har redan kommit ut och jag ser mycket fram emot den.

Rekommenderas varmt. Även om jag inte kan hitta något att klaga på ger jag den ändå 4,5/5 runtatueringar. Helt enkelt eftersom jag på sistonet läst sådant som verkligen fått huvudet att snurra.

av **Darulf** » tis 2.8.2011 22:20

Horn (av Joe Hill)

OK, tänk er detta. Du vaknar upp i din sunkiga lägenhet bakfull. Du är sedan länge misstänkt (och i omgivningens ögon skyldig) för dråpet av din förra flickvän. Men vetskapen om att den riktiga mördaren går fri tynger dig. Du märker plötsligt att två horn har växt ut i pannan på dig. Vad värre är; de tycks få folk att börja tala sanning utan att hålla tillbaka någonting när de talar med dig. Om du rör i någon kan du se deras mörkaste hemligheter, utan att minnas någonting efteråt.

Kort sagt, Iq håller på att få det rent helvetiskt värre. För sanningen kan bränna värre än någonting annat.

Detta koncept var så nice att jag bara måste plocka upp boken och sträckläsa den. Hade själv läst Joe Hills shortstories tidigare och var då måttligt imponerad. Men det är tydligen så att författare behöver öva lite först innan det blir till något. Horn är verkligen en fullängdsbok med tillräckligt intressant för att haka fast en till slutet. Till stilen påminner det om Stephen King och den är skriven så att jag inte skulle bli det minsta överraskad ifall den blev gjord till film.

4/5 erkända synder.

PS. HEJ VÄNTA NU LITE! Joe Hill ÄR ju Stephen Kings son! Som sjutton! DS.

av **Darulf** » ons 24.8.2011 07:22

Trippelpost. Är det bara jag som läser böcker?

The Desert Spear (Peter V. Brett)

Utan att köra för många spoilers, kan det berättas att människorna nu lärt sig nya runor med vilka de kan slå tillbaka mot demonerna. Men istället blir invånarna i det fria landet tvugna att vända blicken mot nya fiender; Folket från söder. I en episk berättelse om vänskap, strid, magi och konsten att alltid gå framåt trots alla odds, följer vi The Painted Man, Ahmann Jardir och en rad andra speciella karaktärer längs den väg som slutligen kommer att ta dem till...

Bok nummer 2 är precis lika trollbindande som ettan. Det känns dessutom inte som om det var två olika böcker, utan snarare en hel historia. Och det är ju bra. Förutom att denna serie är så grafisk att den MÅSTE bli ett dataspel i något skede, så är den också härlig i det att den tar med också sådant som kanske inte finns så mycket annanstans. En arablik kultur exempelvis. Tack och lov för fantasy som inte kör med sockersöt högtravande kärlekstrams! Visst är det kärlek,sex och förhållanden i denna bok också, men det finns iallafall variation. Och sedan dessa karaktärer... Oj vad de är levande. Man bryr sig verkligen om dem...

Kan knappt vänta på nästa uppföljare.

4,5/5 fruar från olika stammar.

av **Gary L Grape** » ons 24.8.2011 07:47

av **PaxMayne** » ons 24.8.2011 11:01

Har läst The Wise Man's Fear, som jag recenserade i ett Vasablad nära dig. (Ja, just DIG.) Läser för tillfället The Weaver's of Saramyr, men i öfvrigt har jag inte särskilt mycket för mig.

av **PaxMayne** » ons 24.8.2011 11:12

Oj sjutton, har ju helt glömt bort att nämna

Släktet - Guillermo del Toro och Chuck Hogan
Trött på sockersöta vampyr-böcker där en tonårstjej blir förälskad i den "farliga" killen, som bara "visar" sig vara en vampyr? (ZOMG!!1 Could not have foreseen THAT!!)

Lätt irriterad på att alla klassiska vampyrberättelser är stöpta i samma form, med en mörk mystisk greve med slängkappa (på riktigt, det var ju sååå sjuttonnittitvå) som antagonist?

Smått fascinerad av zombier och gillar du 24? Okej, det hjälper.

För då del Toro:s bäter pojtjin slår ihop sina påsar (in a non-dirty way) med Chuck Hogan blir det modern, gritty vampyr-thriller i bästa Jack Bauer-stil. Snart får huvudpersonerna kämpa sig fram genom ett new york där blodtörstiga, halv-eller helnakna galningar med tveksamma livstecken regerar på gatorna. Nej, det är alltså INTE precis som vanligt där.

Boken är intressant, och precis som jag skrev - en sorts blandning mellan 24, zombie-apokalyps och (på något hörn) gammal, klassisk vampyr-skräckis. Dessutom är vampyrerna utformade på ett HELT nytt sätt, men ändå på ett sätt som inte rump-älskar musten ur vampyrmytoset. Boken innehåller lite platta karaktärer, men hej vad det går UNDAN i den här storyn. Början var också smått vacker och inte så lite spännande.

Det jag lite saknar var det där djupet och mer referenser till de där religiösa/historiska/kulturella orsakerna till vampyrsläktets uppkomst. Ändock ger jag boken

3,5 blåsvarta tung-gaddar av 5

av **Anders** » ons 21.9.2011 18:19

Efter att förra veckan ha avverkat "the original Dune saga" började jag nu läsa första boken i "Prelude to Dune" som utspelar sig ca 40 år före händelserna i "Dune". Föreställ er min skratthysteri (denna inside-juttu förstås tyvärr endast av de som sett någon Dune-film eller läst boken...) när jag läser den första meningen av narrativen:

"Lean and muscular, Barin Vladimir Harkonnen hunched forward next to the ornithopter pilot."

av **Darulf** » tis 25.10.2011 14:23

Nordic Larp (2010) - ed. Jaakko Stenros & Markus Montola

Boken är ett plock av speciella lajv från hela norden (utom Island då). Berättelser kring hur lajven var, hur upplevelserna var och bilder i full färg.

Det tog ett bra tag att komma igenom denna tegelsten. Men det var verkligen belönande. Jag tror inte man kan riktigt förstå vad det är man håller på med innan man jämnför det med annat som händer annanstans. Och i detta kommer bokens verkliga värde igenom. Jag känner att läsandet av denna bok har ändrat mig som lajvförfattare, spelare och drömmare. Ändrat mig till det bättre.

Rekommenderar denna som läsning åt precis alla! Lajvare OCH icke lajvare. Food for thought!

5/5 insikter.