Papyrusrullen

[Gary L Grape]

Betyder det att jag står i tur att läsa den nu...?

[Darulf]

Tyvärr först om 2 veckor Gary. Boken hoppade över en på kölistan, så hon får den först.

[Gary L Grape]

Det är lugnt, jag har ingen brådska

[Darulf]

Oj, nu kom nostalgin över mig som en svallvåg. Vi packade upp gamla lådor här hemma och gissa om jag inte snubblade över samlingen gamla transformers-tidningar!

Är det någon av er andra som har gamla transformers-tidningar liggandes hemma någonstans?

[PaxMayne]

[dragonlady]

Temeraire-serien av Naomi Novik

Hans Majestäts Drake
Jadetronen
Svartkrut och eld
Elfenbensriket
Örnarnas triumf
(+2 till som ännu inte kommit ut på svenska:Tongues of serpents och Crucible of gold)

Historien om Draken Temeraire och hans ryttare Laurence är en blandning av fantasy och europeisk krigshistoria.
Kapten Laurence kapar ett skepp som är på väg till Napoleon i Frankrike.På skeppet finns ett drakägg som kläcks och hans liv förändras när han tillsammans med draken Temeraire hamnar in i livet som engelsk flygare.

Historierna om paret är fängslande och underhållande och jag kan knappt slita mig från böckerna.

4,5/5 drakägg

[Darulf]

[Sorcerer]

[PaxMayne]

The Braided Path - Chris Wooding.
- The Weavers of Saramyr
- The Skein of Lament
- The Ascendancy Veil

Riket Saramyr är rent, och äkta. Inga "avvikelser" får existera i den här världen - människor eller djur födda med fysiska, psykiska eller andliga missbildningar dräps av rikets magiker-kår, Vävarna. Riket Saramyr är rent och äkta, och skall så förbli.

Eller, tja, det var i alla fall tanken.

För något är fruktansvärt fel. Själva landet verkar bli mer och mer förgiftat, och de fruktade Avvikelserna blir allt fler. Samtidigt konspirerar adeln som vanligt om makten alltmedan de vanliga medborgarna börjar lida av svälten som grosserar i riket. Allt ställs till sin spets då Blodskejsarinnans egen dotter visar sig vara en Avvikelse, och inte nog med att den dumdristiga kvinnan vägrar låta Vävarna (som by the way msåte vara de ÄCKLIGASTE JÄVLA MAGIKER-KRÄK som finns i hela den församlade fantasy-genren) dräpa hennes dotter - hon vill dessutom sätta henne på tronen!

Ungefär samtidigt dödas en ung kvinnas hela familj. Sådär bara, liksom. Och hon nöjer sig inte heller med att bara sätta sig tillbaka och sörja sina döda - nej, hon vill hämnas och hitta deras mördare. Spåren leder ju, som vissa kanske redan kunnat lista ut, raka vägen in i händelsernas centrum med hovet, avvikelser, vävare och allt...

Det här är en rätt så intressant liten bokserie, sannerligen. För inte nog med att den utspelar sig i en asiatiskt inspirerad värld - den är också synnerligen rå, synnerligen överraskande och rätt så "ovanlig" fantasy i och med att den kör ganska hårt på relativt moderna koncept såsom modern teknologi etcetera. Och även om historien i sig kanske inte är sådär fruktansvärt nytänkande (den passar relativt bra in i samma kategori som A song of Ice and Fire, exempelvis) så kan herr Wooding konsten att skriva. Helskottas bra. Och SNABBT. Och omväxlande. Första boken hade en av de tuffaste inledningarna i fantasy-väg jag läst (klådd endast av Scar Night), och utan att spoila kanske man kan påstå att författaren inte är direkt orädd att döda sina karaktärer, om man säger som så.

All in all - jättebra läsupplevelse. Rekommenderas.

3/5 mutilerade kroppar som Vävarna gått lös på.

[PaxMayne]

Legenden om Morwhayle: Häxmästaren
- Peter Bergting

Man får leta med ljus och lykta i Svenska fantasy-kretsar efter en kreatör med mer tyngd bakom sitt namn än Peter Bergting. Han är tydligen the shit, och ser man på hans meritförteckning märker man snabbt varför. Han är främst känd som illustratör, och bland hans verk är Harry Potter-böckerna samt (den icke-fantasyrelaterade) serienovellen "Gängkrig 145" som han arbetade med tillsammans med guldgossen Jens Lapidus.

Nu har då mannen bestämt sig för att ge ut SIN debutbok, som han själv skrivit OCH tecknat bilder till, och resultatet är alltså del ett i vad som antagligen blir en trilogi: Häxmästaren.

Han siktar in sig på 9-12 - åringar och ska enligt en recension vara "en värdig utmanare till Harry Potter." Det återstår att se, men efter min genomläsning av boken är jag lite kluven. Det finns nämligen många bra saker han gör, men också några fruktansvärt dåliga. Låt oss börja med de goda sidorna (fniss).

Till att börja med en personlig not: Bergting väljer att skriva riktigt klassisk episk fantasy med lite mörka undertoner, och det applåderar jag STORLIGEN åt. Äntligen någon som vågar låta bli att gå i vampyrfållan, tänker jag glatt. Sedan är historien med undantag av lite små flaws verkligen medryckande och stundtals väldigt spännande. Jag hade lite svårt att förstå huvudpersonernas farsas motiveringar till en början men efter hand klarnade allting i och med att trådarna nystades upp (vilket Bergting gjorde GALANT). Och på tal om det så är karaktärerna i boken fullkomligt underbara. Huvudpersonerna är alltså två tvillingar - en pojke och en flicka på femton år - som varit åtskilda i tio års tid. Medan pojken gav en ibland något överdrivet mesig framtoning var flickan - Malda - en underbar karaktär. Likaså hennes drake - Gorgobestor - som är en gammal, slug och oerhört cynisk sådan. Och Maldas små medhjälpare, Orobouzerna, var en oerhörd maaws-moment.

Inte nog med det - världen verkar extremt genomtänkt och synnerligen spännande. Titel-staden Morwhayle ger synnerligen sköna och synkkiga wibes. Dessutom lever han verkligen upp till sitt rykte som illustratör. Så, vad är då negativt med detta verk? Jo:

Jag blir inte klok på killens språkbruk. Och märkväl, nu är jag ingen überspråknörd som låter "sådär kan du inte sägaa-ä" varje gång någon skriver lite fel. Nejdå. Men då Bergting nu uppenbarligen valt att skriva en epic/dark fantasy-story förväntar man sig som kund ett visst språkbruk av en sådan. Detta uppfylldes INTE. Nu kan jag utgående från en bok inte avgöra om det de facto är så att Bergting kanske inte är så bra på att skriva (ÄNNU), eller om det är så att det lite "förenklade" språket berodde på att boken de facto är en barnbok. Därav negativitet # 2: Ålderssättningen.

Missförstå mig fel - många äldre läsare och recensenter har sagt att de blivit positivt överraskade av boken och verkligen kunde njuta av den trots att den nu riktas till 9-12-åringar. Det är alltid kul att upptäcka pärlor i bokhögen man kanske inte vanligtvis glunttar i, och boken ÄR välskriven och rolig med detta i åtanke. Men jisses anåda, det här är tänkt att vara en barnbok och innehåller odöda, nekromantik, ett tydligt stört far-dotterförhållande och svåra filosofiska frågeställningar? Och visst var boken spännande - ja, till och med så spännande att jag börjar fundera om Bergting kanske var lite väl "generös" i ålderssättningen. Detta var en stor negativ grej.

Men hold it, vad då "svåra filosofiska frågeställningar?" och vad då "goda sidorna (fniss)"? Jo, en MYCKET uppfriskande sak med "Häxmästaren", och något som man inte märker förrän man läst ut den, är att Bergting själv inte lägger stämplar på folk. Hans KARAKTÄRER har väldigt lätt för att döma andra - "lita inte på henne, hon är ond!" säger en och jag höll först på att dö av skratt - men såsmåningom inser man att INGEN karaktär i denna bok är riktigt ond eller riktigt god. Mer än så - man inser att Bergting beskriver alla karaktärer mycket sanningsenligt utan stämplar, vilket leder till att man som läsare i slutändan SJÄLV får fatta beslut om vem man ansåg handlade rätt eller fel.

Med tanke på detta blir mitt slutliga omdöme av boken
3/5

[Darulf]

Straxt igenom andra delen av Game of Thrones-böckerna. Clash of Kings av George R.R. Martin. Mera av det samma, levererat på liknande vägvinnande sätt. Det hela utvecklar sig till en stor saga med många biberättelser att följa.

Föredrar att läsa böckerna först före jag ser serien. Eftersom böckerna kom först ser jag till att inte missa något på det sättet. Men det är klart att det finns många teorier kring detta.

[Sorcerer]

Äger nu och har bläddrat igenom klassikern (om den kan kallas det)
"The Zombie Survival Guide".

Det är en väldigt intressant och väldigt användbar bok för framtida husbygge och dylikt. Den föreslår hur man bäst förstärker sitt hem från oönskade odöda, hur man bör packa innan man flyr från ett zombie-infekterat område, hur man bäst överlever i vildmarken och annat nyttigt man bör kunna ifall en zombie apokalyps inträffar.

Jag ångrar inte att jag skaffade den, man vet ju aldrig i dessa osäkra tider vad morgondagen har att erbjuda...
Trots att den var rolig att läsa så är det inget som jag skulle kunna tänka mig att slöläsa när jag vill koppla av. Därför får den 3/5 bett av mig!

[Judith]

Kan någon hjälpa mig med att identifiera en bok?

Jag läste den för mycket länge sedan.
Den utspelade sig i framtiden, mänskligheten höll på att dö ut om jag minns rätt.
Huvudpersonen var en ung man som färdades tillsammans med en varelse(minns inte exakt vad den egentligen var) i skepnad av en höna.
Senare dök det upp en flicka/ung kvinna som inte var född, utan utan varelsen i hönsskepnad hade skapat henne.
Har ingen som helst aning om namn eller författare, men jag tror den var på finska och jag minns en blå färg när jag tänker på den(kanske pärmen gick i blått?)

[Darulf]

Perdido Street Station (av China Mieville)

I den enorma staden New Crobuzon lever forskaren och crisis-teoretikern Isaac van der Grimnebulin. I sin forskning att återge en fågelman sin flygförmåga studerar Isaac bl.a. en mystisk larv. Samtidigt utför Isaacs hemliga flickvän, insekthumanoid-konstnären Lin, ett riskabelt arbete för en av underjordens farligaste ...varelser.
Livet i denna myllrande storstad kommer att störas av en rad händelser, i vilka larvens förpuppning och efterföljande kläckning är centrala.

Mieville skriver New Wierd. Till alla dem som är obekanta med denna genre, kan man säga att det är när inga eller alla andra benämningar inte räcker till för att helhetligt fånga innehållet. Fantasy, Sci-fi, Steam punk, Thriller, skräck, detektiv, etc och så vidare... Allt det finns med i stora kvantiteter.
Jämnfört med tidigare litteratur jag läst, kan man säga att de bästa har ett par nya idéer att komma med, kanske sådant man inte läst tidigare. Men i denna bok sker ett fullständigt fyrverkeri av nya idéer. Mieville måste vara sprängfylld med kreativitet och sakna både önska och möjlighet att begränsa sig. Men likväl, storyn är sammanhängande och ytterst intressant, och det knyter väl ihop allt det andra som pågår i omgivningen. Men vilka massa tankar man själv får av detta. Kommer att ta mig åratal att återhämta mig från detta. Eller allternativt måste jag börja skriva av mig.

4,5/5 nya synvinklar på livet. (den sista halvpoängen sparad, eftersom Mieville skrivit två böcker till och någon av dem potentiellt kan vara bättre).

[Darulf]

Nu blir det både dubbelpost och etikettsbrott här, men det kan inte hjälpas.

Är halvvägs igenom Thackery T. Lambhead Pocket Guide to Eccentric & Discredited Diseases. Mina känslor varierar från "WTF!" till "Muhahaha!" till "Oj, det finns så hårt ett lajv att hämta i allt detta".

För oinvigda kan nämnas att Guiden alltså är till seriöst annorlunda (påhittade) sjukdomar, vars manifestationer, botemedel och första registrerade utbrott är skrivna av en rad kända och mindre kända "doktorer", främst av vilka är den fiktionelle Doktor Thackery Lambshead (130 år gammal, and counting).

Andra medverkande är Dr. Neil Gaiman och Dr. China Mieville, samt Dr. Michael Moorcock, m.fl.

Guiden är skriven som en riktig lärobok, komplett med illustrationer och referendarium mm.