av Darulf » mån 3.9.2012 08:02
Läser som bäst Gardens of The Moon, av Steven Erikson.
Handlar om en långt utdragen krigskampanj, där den sittande kejsarinnan försöker erövra hela den civiliserade världen och bli av med alla sina misstänkta fiender i samma veva. Värst drabbas elitförbandet kallat "Bridgeburners", som sänds på det ena självmordsuppdraget efter det andra. De som överlevt är de tuffaste av de tuffa och de har blivit levande legender. Men också dessa veteraner blir oroliga när sann onska ansluter sig till deras led i form av den unga kvinnliga rekryten Sorry.
Före jag började läsa Erikson hade jag hört att det fanns ett för stort överflöd av karaktärer i hans böcker, samt att allt nog skulle bli bra och vara värt det ifall jag bara orkade läsa till slutet av boken. Annan kritik var att man måste vara på tårna från början, eftersom Erikson verkligen inte stannar upp för att börja förklara saker i onödan.
Ingen av denna kritik har jag funnit vara berättigad. Det löper en röd tråd genom hela boken och den är lätt att följa. Allt onödigt är bortlämnat, men ändå beskriver Erikson en levande värld såsom i förbigående, med en lätthet som är avundsvärd. Även om jag läst författare som är ännu bättre på att skapa karaktärer eller situationer, eller väva sådana intriger att nackhåren reser sig, så kan jag ändå inget annat än vara tagen av Eriksons historia. Trots alla fantastiska element (magi, gudar, icke-mänskliga raser, etc) står händelserna starkt förankrade i den kännbara verkligheten. Vilken härlig blandning av blod och smuts och galghumor.
Och det bästa av allt: det finns 9 böcker till!
9/10 Magiker i marionettform
Self-pity is the ugliest of human emotions. Grow up and get rid of it! - Stephen Fry