På lappar skriver man ner sin klagan. Lapparna stickes in i klagomurens springor. De som plockar ut lapparna och läser andras klagan skall tänka goda tankar men skall inte kommentera. Vissa saker censureras med vit text.
---
Jag klagar över att mina studier lider, att sömnbristen gör att jag skippar lektioner, att latheten gör att jag lämnar föreläsningar. Jag klagar över att jag inte orkar med den ringa arbetsbördan. Jag klagar över att aktiviteter tar tid från mina studier. Jag klagar över att analys är tråkigt och att vissa föreläsningar överlappar varandra.
Jag klagar över att min mage krånglar, att jag inte tillgodoser den näring jag stoppar i mig. Jag klagar över att jag inte längre äter mjölk och att ekologiska produkter är dyra. Jag klagar över att bananflugor äter av mitt fruktskal.
Jag klagar över att jag inte har tid för mina trevliga projekt, att det ena efter det andra lajvet måste skrivas. Jag klagar över att mitt eget blir ett stressobjekt och att det gemensamma skall göras också. Jag klagar över att jag nu måste satsa på att spela och inte spelleda. Jag klagar över att rollens utséende blir viktigare än hans karaktär.
Jag klagar över sångkörens övningar, noterna jag inte har och övningarna som jag ideligen inte hinner med.
Jag klagar över avsaknaden av damsugare. Jag klagar över avsaknaden av symaskin.
Jag klagar över att post-it lappar och kuvert är dyra.
Jag klagar över att mitt liv är fullt av psykiskt störda människor som antingen är diagnosticerade psykopater, bipolära individer eller överdeprimerade satar. Jag klagar över att det jag som just nu är klippan som alla skall stötta sig mot, att det är mig som folk ringer till och att det är jag som får agera kurator och att det är jag som måste uppoffra min tid. Jag klagar över att en bekant ikväll hade en beväpnad man utanför sin dörr och jag klagar över den mängd stöd som jag nu måste ge åt min skärrade vän. Jag klagar över att det var mitt fel att en annan vän försökte ta sitt liv några veckor sen och jag klagar över att han nu dricker upp mitt förråd av Indian Goa té. Jag klagar över den bekanta som tog sitt liv för ett halvår sen. Jag klagar över att jag får lite ut av dessa störda relationer. Mest av allt klagar jag över att jag sist och slutligen inte kan hjälpa någon av dem...
---
Välkommen till livet, säger jag, men man skall inte ta det så hårt; Ty detta är klagomuren, ingen plats för det goda. Mitt liv är också fyllt av gott och därför orkar jag igenom varje dag. Man orkar bättre om man får klaga.
Länge leve klagomuren!